En självklarhet som ska erkännas
Om Finland vill utnyttja investerings- och jobbmöjligheterna i norr måste kunskaperna i svenska förbättras.
Självklarheter borde inte behöva upprepas. Det gäller också nationalspråkens ställning i varje land. Ett speciellt drag i Finland är ändå att man kan avfärda ett nationalspråks betydelse – svenskan – med att man ändå kan tala engelska i Sverige och norska och danska är alldeles för svåra i alla fall att förstå, också för den som kan svenska. Svenskan ses som en klädsam parfym, avsedd för kulturpersoner och -bruk.
Flyttar man fokus till ekonomi och jobb dyker andra språk upp som gubben i lådan. När Finland blev medlem i EU och jobben i Bryssel öppnades betonades under en tid kunskaper i franska. De ekonomiska aktiviteterna i öster ökade tilltog också ivern över kunskaper i ryska.
En synnerligen förenklad slutsats är då att svenskan handlar om kultur, franskan om diplomati och ryskan om jobben.
Två rapporter på detta års sida tar kål på myterna om svenskan, i den mån de finns. Ingenting är mer välkommet än en dos av pragmatiskt resonemang.
Varken förre statsministern Paavo Lipponen eller Risto E.J. Penttilä, vd för Centralhandelskammaren har skrivit en rapport om enbart svenskans ställning. Utgångspunkten i Penttiläs Tillväxt från norr och Lipponens Pohjoinen tahtotila (ungefär Det norra viljeutrymmet) är hur finländare kunde få mer jobb i norr och Finlands möjligheter att inom EU ta en ledande plats när det gäller en arktisk strategi.
Penttilä har tillsammans med två experter från Sverige respektive Norge – Anne Husebekk, rektor vid universitetet i Tromsø och landshövdingen i Västerbotten Magdalena Andersson – identifierat fyra drivkrafter och fyra verktyg. De fyra drivkrafterna är LNG och förnybara energikällor, grönare gruvlösningar, ökad turism och is- och kallklimatsteknik.
Verktygen är ett gemensamt regelverk, en pool av kompetens och arbetskraft, en långsiktig transport- och infrastrukturplan samt en samordnad röst i arktiska frågor. När det gäller kompetenspoolen understryker experterna att "kunskaper i svenska språket öppnar möjligheter till sysselsättning i ett område som är både geografiskt och ekonomiskt dubbelt så stort som Finland".
Experternas uppmaning till Finlands nya regering är att den ska verka för att "främja undervisning i svenska inom hela utbildningssystemet, och i synnerhet vid yrkesskolor och yrkeshögskolor".
Lipponen betonar vikten av att satsa mer på undervisningen i svenska i skolan. Men i båda fallen handlar det om bättre möjligheter till jobb. Och i ingetdera fallet om att förringa betydelsen av också andra språk, inklusive engelska och ryska.
Socialdemokraten Lipponen kommer med ett intressant förslag. Han vill att statsministerns ställning som ledare när det gäller beslut som gäller Arktis och Nordområdet stärks. Det är ett viktigt utspel. Det är Finlands tur att vara ordförande för Arktiska rådet, det viktigaste politiska organet i norr, från 2017 för två år framöver.
Finlands roll i Arktis och jobbmöjligheterna är en fråga som också samlingspartisten Alexander Stubb konsekvent har betonat under sin tid som statsminister.
Om samma vidsynthet och intresse för att konkret utveckla jobbmöjligheterna i norr finns hos den nya regeringen återstår att se.
Rimligtvis borde det lyckas, för alla ställer jobben och investeringarna i främsta rummet. Varför ifrågasätta ett nationalspråks ställning när det utgör ett band till Norden och jobben?