Det tredje blocket
De liberala strömningarna kring SFP och De gröna tog positiva signaler av väljarna. Politikens lilla, tredje block har betydelse.
Den bortgångne Borgåförfattaren Jussi Kylätasku (1943-2005) sade på sin tid att en av finländarnas djupaste protest är att gå ut i skogen. Helt riktigt: Många av oss har den inre bilden av att hur världen än störtar samman, så finns det alltid en stuga längst bort vid en grusväg, där man kan tända eld i kaminen, meta i en sjö och slippa allt det yttre.
Detta som en bild av riksdagsvalet 2015. Inför vapenskrammel i världen och ekonomisk skymning här hemma valde vi det trygga och traditionsbundna. Och så blev Centern och Sannfinländarna landets två största partier.
Östnyland valde också att fortsätta med samma riksdagsbesättning som förut. Mikaela Nylander (SFP) och Pirkko Ruohonen-Lerner (Sannf) från Borgå fortsätter att sitta i riksdagen med ett djupt rotat väljarstöd i regionen.
Här nådde inte Centernvågen ända upp till förstukvistarna. Den unga och miljökunniga Borgåbon Outi Lankia gjorde ett bra val med 2 100 röster. I övrigt tog partiet in flera oldtimers i valkretsen, bland andra en före detta statsminister och en laestadianpredikant från Esbo.
Som väntat blev Samlingspartiets Harry "Hjallis" Harkimo tredje östnyländska riksdagsledamot; Sibbobo även om han aldrig har synts i lokal östnyländsk politik. Han är visserligen pappa till den modernistiska Sibbostranden och bor här, men har haft sina största projekt på andra håll. Men ett stort kändisstöd har han utöver hela riket och över 11 000 röster fick han för den saken.
I Nyland gjorde SFP:s Carl Haglund ett fenomenalt bra val med rekordartade 21 000 röster, vilket sägs klå Borgåsonen Pär Stenbäcks tidigare rekord från över 30 år tillbaka. För SFP innebar det, med darr på ribban men i alla fall, ett fjärde mandat i Nyland. Med lyftet kom den politiskt relativt okände Anders Adlercreutz från Kyrkslätt in i riksdagen.
De liberala SFP och De gröna bildar nu ett slags litet, men förstärkt tredje block i politiken. Det blir också intressantare när analytiker och olika koordinatverktyg nu ibland tillåter höger-vänsteruppdelningen vara utspelad och man i stället kan se en triangel: konservativa, liberala och arbetarrörelse.
Centern och dess ledare Juha Sipilä står nu inför att välja vid vilken gavel av sitt hus mitt i politiken han vill börja anlägga odlingar. Det kan bli åt det bördiga, värdekonservativa hållet med Sannfinländarna som huvudpartner; det kan bli åt den liberala solsidan med Samlingspartiet, SFP och De gröna.
Sällan har man sett någon partiledare jubla så över att hens parti har tappat bara fyra mandat, som SDP:s Antti Rinne när förtidsresultat kom upp på monitorerna på valkvällen.
Till sist blev det visserligen sorgliga åtta mandat minus, dock med trösten att svenskspråkiga Maarit Feldt-Ranta behöll sitt. Studerandepolitikern Anette Karlsson med rötter i Östnyland tog inte den här gången ett resultat nära inval.
Ett frågetecken i regionen är om riksdagsledamot Pirkko Ruohonen-Lerner (Sannf) vill sitta kvar i riksdagen efter att hon röstades ut som ledare för sin egen grupp. Hon har möjlighet att ta upp sin suppleantplats i Europaparlamentet och förvalta sina 21 000 röster från EU-valet mot de 3 300 hon fick i söndags. Hennes plats i riksdagen tas i så fall inte av en östnylänning; den går då till Hyvinge.
Ledaren helt uppdaterad måndag kl. 12.30.
Ruohonen-Lerners röstetal i EU-valet korrigerat kl. 15.10.