Annorlunda och för abstrakt
Valrörelsen 2015 har primärt handlat om ekonomin men nivån är för abstrakt. Hur partierna vill utveckla Finland förblir oklart.
Det är naturligt att fokus har legat på ekonomin och jobben. Det problematiska är hur partierna och medierna har tacklat frågorna. De är inte enkla, det ska medges. Men just därför hade det varit extra viktigt att föra debatten på ett sätt som hade öppnat den för väljare som varken kan vokabulären eller sakfrågorna. Det kan man göra genom att vara konkret med konsekvenserna av nedskärningarna och genom att vara öppen med hur osäkra uppskattningarna är om de hundratusentals nya jobben som partiledarna utlovat. Det har vi tyvärr sett ganska lite av. I stället har partiledarna tillåtits bolla med nedskärningsmiljarder och imaginära jobb. Det finns undantag. Bland partiledarna har Carl Haglund (SFP) hört till dem som har vågat vara lite mer rakt på sak, liksom också VF:s Paavo Arhinmäki som säger nej till alla nedskärningar.
Några kullebyttor måste noteras. Den ännu okrönta valvinnaren Centern talade först för beskattningsrätt för den landskapsförvaltning man vill grunda, men i början av veckan backade Juha Sipilä och påstod att Centern aldrig kommit med ett sådant krav. När han motbevisades var svaret att kravet inte är viktigt. Samlingspartiet gjorde först en klar gir högerut men har sedan utan att högljutt deklarera det makat sig allt närmare mitten, förutom i den ekonomiska politiken.
Ett uppfriskande undantag i mediebevakningen var Helsingin Sanomats valdebatt där man kämpade hårt för att hålla ett väljarperspektiv. Också Yles finska mastodontdebatt i torsdags fungerade bland annat för att tre ekonomiska experter med olika infallsvinklar kommenterade den ekonomiska diskussionen. Det gav en extra spänning samtidigt som det mycket tydligt visade att ekonomisk expertis också har olika syn.
Vilka frågor har hamnat i bakgrunden? Varken vård eller annan omsorg har funnits på toppagendan. 2011 var äldreomsorgen ett valtema, nu lyser den med sin frånvaro, trots att frågan berör allt fler direkt och indirekt. Skola, utbildning och forskning har inte heller diskuterats nämnvärt. Pensionärerna brukar vara en grupp som lyfts upp just före val, delvis för att de röstar flitigt. Nu dök de upp på målrakan tack vare Alexander Stubbs oro för det sjunkande stödet till Samlingspartiet. Jämställdhet och familjepolitik är också ett icke-ämne. Ändå kan det bli det ett paradigmskifte här om Centern leder regeringen.
Fattigdomen i Finland oroar bland annat kyrkan, som under ärkebiskopens ledning tillsatte en arbetsgrupp kring bekämpandet av fattigdom. Det har gett lite genklang i valdebatten. Kyrkan föreslår också nio frågor som borde ingå i regeringsprogrammet. De handlar bland annat om stödet till småbarnsfamiljer, klimatförändringen och flyktingpolitiken. Tidningen Kotimaas utvärdering av partiernas valprogram utifrån de nio punkterna är intressant. SFP ligger närmast kyrkans krav och Sannfinländarna längst i från dem.
En färsk barometer visar att 70 procent av finländarna oroar sig för klimatförändringen. Det finns all orsak – klimatförändringen hör till de största hoten i framtiden. Arbetslivet har redan omvandlats av digitaliseringen men de riktigt stora förändringarna är ännu i antågande. De stora riktigt framtidsfrågorna berörs just inte i valdebatten.
Partiernas värdegrund och den konkreta nivån får för lite plats i de finländska valrörelserna. Här vilar ett stort ansvar på medierna.