Värna om samerna och deras kultur
I dag röstar riksdagen om – förhoppningsvis för – ratificeringen av konventionen om ursprungsfolk.
I den allmänna villervalla som har inträtt i riksdagen under dess sista arbetsveckor tycks inga överenskommelser mera ha någon betydelse. I stället beter sig också de stora regeringspartierna hur som helst i förhållande till enhälliga avgivna lagförslag.
Då kommer många viktiga frågor i kläm, inte minst de som gäller mänskliga rättigheter. Lagarna om sametinget och ratificeringen av ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk hör till dem.
De båda lagarna hör ihop men riksdagen röstade ned lagen om sametinget och i går beslöt regeringen att återta den. Justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) har berett lagarna och kommit betydligt längre i arbetet än någon av sina företrädare på 25 år.
Det vore illa om riksdagen förkastar ratificeringen av ILO-konventionen. Finland har profilerat sig som en försvarare av ursprungsfolk. Då är det platt om man inte lyckas skydda det ursprungsfolk som finns i det egna landet och samtidigt är Europas enda urfolk. Om konventionen nu godkänns måste frågan om sametinget lösas under nästa period.
Konventionen om ursprungs- och stamfolk antogs 1989 av Internationella arbetsorganisationen ILO och dess avsikt är att värna om ursprungsfolken, deras språk och kultur och förhindra en tvångsassimilering.
Finlands tillämpning av konventionen skulle inte innebära förändringar i ägandet av mark eller markanvändningen. När det gäller den mark staten, i praktiken Forststyrelsen, äger skulle samerna höras. Ändå frodas och sprids missuppfattningarna. Motståndarnas krav är att i stort sett vem som helst ska kunna definieras som same. Då försnabbas assimileringen och målsättningarna ställs på ända. När det gäller en så liten och utsatt folkgrupp som samerna är det befogat att ett kriterium är att gruppen själv har en talan om vem som är same.
Även i valtider borde mänskliga rättigheter för utsatta grupper ha en viss tyngd.