En optimistisk flygstrategi
Nya koncept fick staten att fortsätta tro på flygplatserna i landet. En ny andraflygplats någonstans i Nyland är ett tomt vallöfte.
I en evig rad av vallöften landar också riksdagsledamot Eero Lehtis (Saml) fläskben i matkoppen med en duns: "Om 20 år kan vi flyga från Mäntsälä direkt till Södern".
Det lockbetet om att enkelt dra kappsäcken över vägen och checka in för Teneriffa har i alla fall sällan entusiasmerat ortsbefolkningen någonstans; inte i Lappträsk, Borgå, Sibbo, Lojo, Ingå eller Hangö.
Företagarveteranen Eero Lehti, 70, i kamp om sin tredje riksdagsmannaperiod, tror ändå på en flygplats i Mäntsälä. Byggs den inte där vill han se den i Sibbo eller Borgå. I vallöftet ska den skapa "tusen nya jobb på tio år".
Lehti har inspirerats av den flygtrafikstrategi fram till år 2030 som förra veckan överläts till trafik- och kommunminister Paula Risikko (Saml).
I stategin vill staten förnya sin trohet mot samtliga nuvarande 24 statliga flygplatser i Finland. Just därför är det osannolikt att man dessutom skulle bygga en ny, fullstor flygplats någonstans kring huvudstadsregionen.
Under arbetet med strategin vände vindstruten markant. I arbetet hade man redan hunnit antyda att Finavias statliga flygplatsnät skulle skäras ner. Inom en anslutningsradie på upp till flera timmar skulle finländaren få nöja sig med bara en stark regionflygplats, men då med lite fler flyg på ljustavlan än bara morgonflyget till Helsingfors.
Nu blev det ingen sådan reträtt. Det enda strategin nu tänker sig att lämna är fortfarande Helsingfors-Malm 2016 – utan någon lösning för vart hela småflygsklustret, inklusive de yrkesinriktade flygskolorna, ska ta vägen.
Det blev nu i stället en rejäl dos regionalpolitik, nästan av centersnitt. Efter en helomvändning vill man nu försöka trygga inrikesflyget genom att satsa mer kring flygplatserna än på själva flygförbindelserna.
Hittills har lokalt näringsliv på många håll pumpat in kapital för att trygga att lokala "Vårt Flyg Ab"-aktiga bolag ska flyga åtminstone något propellerplan morgon och kväll till och från kalla och öde fält. Satsningarna har i så gott som alla fall misslyckats.
I strategin vill man nu se infrastruktur och bättre förbindelser till flygfälten. Man målar upp tyngdpunkter i Tammerforsregionen, i Insjöfinland ett Lakeland Airports och en tredje satsning i Lappland, som mätt i flygtid skulle marknadsföras som "trots allt nära Europa".
Strategin river äntligen de vattentäta skotten mellan flyg och andra trafikformer. I det glest befolkade Finland har buss- och tågstationer i årtionden placerats ologiskt långt från varandra, för att inte tala om transitsträckan till ortens flygplats.
Nu vill man ha vettigare resekedjor och tåg till flyget. Man vill också se flygplatsstäder med köpcentrum och kontor i anslutning till flygterminalerna, som på det sättet blir mer ekonomiska att bygga och underhålla.
Modellen är modig, men riskfylld. Flygets framtid är fortfarande ekologiskt ifrågasatt.
Vårt eget Finnairs unika status som ett geosmart bolag mellan Europa och Asien kan också rasa av flera tänkbara orsaker. Det kan bli bolagets ekonomi, politiska mankemang kring rätten att flyga över Ryssland eller konkurrenter som lyckas flytta knutpunkterna för global flygtrafik till Mellanöstern.Här finns risker att bedöma. Innovativa nya flygplatser kan också skapa enorma felinvesteringar och en dag öde spökstäder.