Ständig skadegörelse i Sibbo
Nickby håller på att utvecklas till ett slumområde.
Året har inletts med många blåljusnyheter från Sibbo, de flesta nyheterna har handlat om vandalism i någon form. Anlagda bränder, en sönderskuren fotbollshall, hundbajs i trappuppgång i höghus, för att nämna några.
Östnyland har rapporterat om problemen och fick en läsarkommentar som i sin korthet lydde: "Det finns en tradition av skadegörelse i Nickby."
Klassläraren Esa Mäkinen motiverar sin åsikt i tidningen Östnyland (ÖN 23.1): Det finns en osund kultur av förstörelse i Nickby. På andra orter går skadegörelse i vågor, men i Nickby verkar den vara konstant. Mäkinen säger att den som söndrar allmän egendom kan köpa sig en plats i de gäng som drar runt i byn. Gängen, de yngsta medlemmarna enligt Mäkinen i tidig lågstadieålder, hänger på byn för att de känner sig rotlösa.
Det Mäkinen säger är något som man kanske skulle förknippa med lite större städer och då är Nickby i dag ändå en rätt liten kyrkoby.
En kyrkby som beräknas få tiotusentals nya invånare inom loppet av några år. Fler invånare, fler möjligheter för både ungdomar och fullvuxna att känna sig rotlösa.
Frågan är, naturligtvis, vad man ska göra för att råda bot på skadegörelsen? Ordna ett diskussionstillfälle? Rigga övervakningskameror?
Fokus borde ligga på att få både ungdomar och fullvuxna i Nickby att känna att näromgivningen och den allmänna egendomen är något som alla invånare borde värna om. Den känslan kunde höjas genom att ta med invånarna i planeringen av det som är det gemensamma i byn. I synnerhet bildningsutskottet borde, snabbast möjligt, utarbeta en plan som involverar invånarna i planeringen av kommunens verksamhet.
Är man med och planerar, får insyn i vad som är möjligt att förverkliga och inser vad olika satsningar kostar, kunde viljan att bevara i stället för att förstöra vara större.