Fattigdom är ett stort hot
I dag inleds Världsekonomiforum i Davos i Schweiz. Redan i fjol ansågs ojämlikheten i världen vara ett stort hot.
Mötet i Davos samlar den absoluta eliten bland företagsledare och beslutsfattare i världen. Från Finland deltar bland annat statsminister Alexander Stubb (Saml). I början av veckan slog Oxfam, en internationell organisation som motarbetar fattigdom i världen, larm och påpekade att ojämlikheten och inkomstskillnaderna i världen har ökat sedan det senaste mötet i Davos. Nu äger en procent av världens befolkning nästan hälften av världens förmögenhet. Halva jordens befolkning äger lika mycket som de 85 rikaste personerna i världen.
Ett resultat från fjolårets Davosmöte var att också Världsekonomiskt forum anser att de ökade inkomstskillnaderna i världen är det näst största hotet i världen mot den sociala stabiliteten, inom stater men också globalt.
Oxfam noterar i sin rapport inför årets möte att små inkomstskillnader har en positiv effekt men att de stora skillnaderna är ett hot mot den ekonomiska tillväxten. Organisationen kallar skillnaderna extrema och konstaterar att inkomstskillnaderna av den här storleksordningen skapar ytterligare ojämlikhet – bland annat mellan kvinnor och män. Fattigdomen ökar i stället för att minska.
Det faktum att inkomstskillnaderna i världen har ökat drastiskt och att den rikaste procenten av världens befolkning kontrollerar en allt större del av förmögenheten är ingen naturlag. Det handlar om politiska beslut som leder till att skillnaderna växer. Enligt Oxfams analys har den politiska makten på grund av den ökade ojämlikheten "kapats" av de rikaste och det har i sin tur ytterligare favoriserat dem som redan har det inte bara bra, utan direkt överdådigt. Man pekar på finansiell avreglering, snedvridna skattesystem och regler som gör det enkelt att smita från ett ansvar för hela samhället.
Enligt en opinionsmätning som har gjorts av Oxfam i sex olika länder, bland annat Spanien, Indien, Storbritannien och USA, uppfattar allmänheten att lagstiftningen gynnar de rika. Även om det vore enbart en missuppfattning får den följder för det politiska systemets trovärdighet.
Hotet mot den sociala stabiliteten kan ses på olika nivåer i världen och det handlar inte längre om skillnader mellan industriländer och utvecklingsländer. Det kan och har förekommit nationella oroligheter i olika slags länder. I Europa, som trots allt ännu i många fall kan erbjuda ett stort mått av jämlika möjligheter särskilt i Norden, ser vi ett växande problem med invandrare men också infödda som blir marginaliserade och aldrig får en chans att bli en del av samhället. Det kan skapa kravaller och i värsta fall leder utanförskapet till terrordåd. De beror på fattigdom och utsiktslöshet, inte religion.
Oxfam vädjar till den ekonomiska och politiska elit som från och med i dag möts i Davos bland annat om att inte smita från skatter och att inte använda sin ekonomiska välstånd till att politiskt gynna sina egna intressen. Man hoppas också att eliten ska arbeta för progressiva skatter och att skattemedlen ska användas på hälsovård, utbildning och social trygghet för alla.
Det fungerar. I USA och Europa gick man efter andra världskriget in för att minska skillnaderna, i Latinamerika har man gjort samma sak det senaste decenniet. Det handlar om politiska val. Hos oss gäller det att strukturera om ekonomin och den offentliga sektorn så att det inte drabbar de mest utsatta.