Partiledarna kämpar i Nyland
Nylands valkrets med sina 35 mandat är landets största och mycket avgörs här, även ur finlandssvensk synvinkel.
Nyland är inte bara landets största valkrets – det är också partiledarnas valkrets. Carl Haglund (SFP), Antti Rinne (SDP), Timo Soini (Sannf) och Alexander Stubb (Saml) kandiderar här.
Ungefär 70 procent av finlandssvenskarna brukar rösta på SFP – men just i Nyland och särskilt i Mellannyland har SFP tappat röster. I riksdagsvalet 1991 samlade SFP långt över 55 000 röster. Tjugo år senare hade SFP:s röstetal sjunkit till drygt 42 000. Det fjärde SFP-mandatet i Nyland rök 2003.
Nu drömmer SFP om att partiets ordförande Carl Haglund ska samla så många röster, också finska, att det fjärde mandatet kunde återtas. Haglund har fått mera synlighet – positiv sådan – i finska medier än någon annan SFP-ordförande på länge. Det är viktigt eftersom a och o i ett val för kandidater är att folk känner till dem. Om Samlingspartiet backar klart också i Nyland är det möjligt att just Carl Haglund lyckas locka tillbaka sådana väljare som har vandrat från SFP till Samlingspartiet. Om Haglund lyckas kan han inte bara säkra sitt eget mandat utan också dra med sig någon annan. Veronica Rehn-Kivi klarade sig i det förra valet till en suppleantplats och kan ligga bra till, men också andra kan överraska.
Just i det här sammanhanget spelar också Sannfinländarnas framgång en stor roll. Det partiets stora utmaning är att lyckas mobilisera väljarna som man gjorde senast. Timo Soini är visserligen fortfarande populär, men hans framtoning nu är en helt annan än före valet 2011. Många väljare är säkert besvikna över att Sannfinländarnas skrällseger inte ledde till så mycket konkret. Om de låter bli att rösta påverkar det valdeltagandet och hjälper samtidigt partier med aktiva väljare.
Den stora frågan för SDP, också i Nyland, är om partiet har lyckats vända trenden. År 2011 fick SDP drygt 19 procent av rösterna såväl i hela riket som i Nyland. Det är mera än mätningarna nu ger. Antti Rinnes mandat råder det ändå ingen tvekan om.
Centerns medvind gäller också i Nyland och för nog in före detta partiordföranden och statsministern Matti Vanhanen i riksdagen igen.
I västra Nyland verkar situationen på finlandssvenskt håll vara rätt stabil. Thomas Blomqvist (SFP) har ett stabilt stöd i regionen och också bland bönderna. Maarit Feldt-Ranta (SDP) har ett starkt stöd över språkgränsen och har, trots sin långa sjukskrivning, varit en aktiv och synlig politiker. Många vill säkert stödja henne också för att visa sympati med hennes kamp mot sjukdomen.
I Östnyland ter sig Mikaela Nylanders (SFP) sits inte lika säker som Blomqvists i väst. Hon är en stark Borgåpolitiker men hennes samlingspartistiska make är omstridd. Misstankar om politiska överenskommelser över köksbordet skapar ont blod.
De största frågetecknen i Nyland gäller alltså Alexander Stubb och Samlingspartiet å enda sidan och Sannfinländarna och Timo Soini å den andra. Blir Samlingspartiets utförsbacke så brant som det nu ser ut eller räddar Alexander Stubbs popularitet partiet i Nyland, som hör till dess starkaste områden? Hur väl lyckas Sannfinländarna mobilisera i valet? Det är några av frågeställningarna som påverkar valutgången vid sydkusten, inte minst ur de finlandssvenska väljarnas synvinkel.