Nytt år med mycket gott
De ledande i Borgå tycks ha funderat lite extra på nyårslöften de kunde avge kring sin gärning i staden.
Vi lever i en av landets 320 kommuner – som igen blir färre med fusionerna i Tarvasjoki, Lavia och Maaninka. Det vi förstår med kommunen kommer att vara en central fråga under 2015.
Det säger stadsdirektör Jukka-Pekka Ujula i sin intervju (Bbl 30.12), likaså fullmäktigeordförande Mikaela Nylander (Uusimaa 30.12).
Staten vältrar över ett stort ansvar på kommunerna. Samtidigt spricker vårdbehovens bölder omkring oss, och vi saknar en klar vision om vad som ska vara nästa stora finländska under efter pappersindustrin och Nokia.
Då måste också det kommunala beslutsfattandet i fullmäktige få en betydelse igen, bland annat när det budgeteras. Både Mikaela Nylander (SFP) och vänsterledaren Jaakko Jalonen (SDP) har sagt det.
Stadsdirektör Ujula varnar för att tro att alla lösningar från företagsvärld och privat sektor ska gå att tillämpa också i kommunens liv.
Alltför ofta försöker man också växla ner tankegångarna om konsumtion, efterfrågan, kapitalflöden och tillväxt till det kommunala livet.
Med det följer också en tankegång som artikuleras tydligare av en ny höger – att den kommunala apparaten bara kostar.
I en av de minnesvärda replikerna 2014 sade Helsingforspolitikern Harry Bogomoloff, 70, (Saml) i radions Slaget efter tolv att "kommunal verksamhet och offentlig sektor inte skapar något mervärde för samhället, möjligen bara välmåga och välstånd" (Yle 26.9).
Det är inte sant. En kommun som upprätthåller en god skola, en förebyggande social- och hälsovård och en jämlik yrkesutbildning levererar färdigt och modernt utbildade arbetstagare till företag och företagare.
Landets harrybogomoloffar slipper utbilda dem själva, och behöver inte sitta om kvällarna i ledningen för stiftelser och kommittéer som krattar ihop medel för privatskolor.
Justeringar i kommunalskatten om en kvarts eller en halv procent frigör bara sällan kapital på orten på ett sådant sätt att det därefter förmerar sig och sätter hjulen i rullning, som det så mytiskt heter.
Kommunalt beslutsfattande handlar under kommande år om allvarliga beslut om liv och död. Storskiftet kring vårdreformen flyttar besluten om våra svåra och sista år till en ny byråkrati långt borta från de ansikten, ett och ett, som de berör.
Ett av de bästa glädjeämnena inför en allt knepigare framtid är den nya ivern kring frivilligarbete.
Länge ansågs den medeltida och eller religiöst motiverade barmhärtigheten vara skamlig, när samhället i stället kunde bygga system som gav människor rätten att om de så ville, kliva ur sin fattigdom.
Nu har viljan att individuellt göra det goda kommit tillbaka, att hjälpa via Facebook, eller med att gå med en extra matkasse och några omtänksamma presenter till hem där man inte har det så bra.
Det är en fin vändning. Vi skulle också behöva återfå tanken om också kommunen som den gemenskap där vi under öppen debatt och med respekt delar våra resurser och möjligheter med varandra, så att alla får del av det som är gott.
Gott Nytt År 2015!