I fötterna på de stora
De östnyländska kommunerna förlorar stort i fråga om vårdreformen. Reformen sätter samtidigt punkt för möjligheten till egna lösningar.
Ett nackskott för de östnyländska kommunerna.
Så sammanfattar Mikael Grannas, kommundirektör i Sibbo, vårdreformen. Regeringen överlämnade vårdreformen till riksdagen på torsdagen och samtidigt offentliggjordes beräkningarna över vad social- och hälsovården i framtiden kommer att kosta kommunerna.
Som framgår av Grannas kommentar på mikrobloggen Twitter, så är de östnyländska kommunerna att betrakta som förlorare i den här reformen. Det är kommuner med 10000 - 20000 invånare som förlorar mest i och med reformen, det medan de stora kommunerna ser ut att direkt förtjäna på reformen. Helsingfors kan räkna med ett tillskott om 45 euro per invånare i och med reformen, ett rejält tillskott i stadens kassa.
I Östnyland kan konstateras att reformen kommer att kosta Borgå 6,6 miljoner mer per år jämfört med i dag för sin social- och hälsovård. I Sibbo är tilläggskostnaden nästan tre miljoner euro. Också Lovisa och Lappträsk måste betala mer än i dag. Enligt en preliminär beräkning som Finansministeriet har gjort är Mörskom en av de svensk- och tvåspråkiga kommuner som drabbas hårdast av reformen. Beräkningen baserar sig på det nya finansieringssystemet i kombination med nedskärningar i statsandelar och de förändringar som det nya statsandelssystemet för med sig.
Grannas räknade under torsdagen ut att tilläggskostnaden i Sibbo innebär ett tryck på att höja skatteprocenten med 0,75 procent och det med den obehagliga vissheten om att Sibboborna inte vet vad de betalar för.
I skenet av de dystra siffrorna för de östnyländska kommunerna är det lätt att förstå Kati Liukkos frustration inför den drake som vårdreformen blivit. Liukko, chef för hälsotjänster i Borgå, är besviken.
Reformen skulle ge invånare i hela landet en jämlik service, nu handlar det bara om pengar, säger Liukko i en intervju i dagens BBL.
Bortglömda är de vackra ord som inledde arbetet med reformen, det om att klienten, patienten, skulle vara i centrum.
Invånarna i det som kan kallas förlorarkommunerna förväntas i framtiden betala mer för att få vård. En vård som inte alls behöver vara bättre, mer mänsklig eller mer effektiv än den vård de betalar för i dag. Det är svårt för en lekman att förstå hur vården ska kunna effektiveras, för att inte tala om förbättras.
Vårdreformen känns inte bara som en ekonomisk för de kommuner som nu är tvungna att betala mer i framtiden. Den är också ett slag i magen på de kommuner som, redan nu ekonomiskt pressade, som hittills kunnat erbjuda bra vård. Sibbo har under de senaste åren lyckats utveckla vården och till och med kunnat stoltsera med korta köer till hälsovården, det är lätt att förstå att Sibbo känner att man nu blir bestraffad för ett gott och effektivt arbete.
Det som också går förlorat i och med att kommunerna förlorar rätten att fatta beslut som berör social- och hälsovården är möjligeheten att utveckla anpassade lösningsmodeller.
Modeller som oftast strävat efter att hålla klienten och patienten i fokus, se till att patienten får så god vård som möjligt, så snabbt som möjligt och så kostnadseffektivt som möjligt.