En jytky för kärleken
I det glädjerus som många upplever är det viktigt att komma ihåg att nästan lika många personer sörjer resultatet i omröstningen om en könsneutral äktenskapslag.
En jytky som säkert kändes i Timo Soinis skinn, kanske till och med i hjärtat. Resultatet då riksdagen på fredagen röstade om en könsneutral äktenskap var sist och slutligen tydligare än man vågat hoppas. 105 ledamöter röstade för en fortsatt behandling av medborgarinitiativet. Den gruppdisciplin Soini krävde av sin sannfinländska trupp i frågan, inte ens den höll. Arja Juvonen lät hjärtat styra och röstade för lika rätt för alla att få gifta sig.
Rösterna föll 105-92.
Ett litet, men mycket viktigt steg är nu taget. Men, som nation har vi en lång väg att vandra.
Det fina med att bo här i San Francisco, det är att inget någonsin är på förhand dig tillskrivet. Det skriver Pirkka Aunola på sin Facebooksida.
Då jag säger att jag är gift, fortsätter Aunola, är frågan jag oftast får; med en man eller en kvinna?
Riktigt där är vi inte riktigt ännu, vi finländare. Samkönade par är fortfarande något som i många fall sticker ut i gatubilden, barn till samkönade par väcker många frågor, också i den debatt som föregick omröstningen drogs barnkortet. Den enda SFP-riksdagsledamot som röstade mot förslaget, Lars Erik Gästgivars, motiverade sin ståndpunkt med sin oro för att barn till samkönade par blir mobbade på skolgården och på idrottsplan.
Frågan är varför dessa barn skulle bli mobbade? För att någon lärt de mobbande barnen att mamma-pappa är den enda konstellation som är rätt?
Var och en av oss måste - vare sig man vill det eller inte - kunna förhålla sig till att det finns regnbågsfamiljer, homosexuella och lesbiska. Och det handlar inte bara om rätten att gifta sig, rätten att få barn, det handlar också om betydligt mer praktiska saker än de stora livsbesluten.
Daghemmen till exempel. Det finns människor, i både det heterosexuella och i det homosexuella lägret, som anser att barn i regnbågsfamiljer absolut borde ha rätt till egna regnbågsdaghem. Fördelarna? De som anser att regnbågsbarn är onaturliga eller ovälkomna, skulle kanske välkomna en uppsamlingsplats för dessa barn, medan en del samkönade par kanske skulle anse att deras barn i ett regnbågsdaghem fick omsorg i en trygg miljö.
Men, är inte nackdelarna ändå fler i denna modell? Att samla barn på grund av familjeförhållanden och -konstellation i särskilda daghem kan leda till ghettoisering, kan leda till att regnbågsfamiljer och barn i dessa aldrig av majoriteten anses normala.
I synnerhet i fråga om barn är de flesta förslag som delar in barn i olika grupper, på grund av yttre attribut, rätt ovettiga. Barn, i synnerhet barn som inte hemma matas med fullvuxnas fördomar, ser inte olikheter på samma sätt som fullvuxna. Framför allt anser barn inte på de fullvuxnas sätt att saker kategoriskt är antingen rätt eller fel.
I andra ändan av livscykel kommer samma fråga att vara aktuell. Hur skall äldreboenden se ut? Samma hem för homon och heteron, eller skilda hem? Det är kanske de barn som i dag växer upp, med mamma-pappa, mamma-mamma eller pappa-pappa, som är redo att bo under samma äldreboendetak, oavsett sexualitet. Frågan är om de som i dag flyttar in på äldreboenden är riktigt redo än? Är deras anhöriga det?