Kultur som en bärande kraft
Visst skulle det vara roligt om Finland hade rykte om sig att vara ett land som satsar på kultur.
En av de största överraskningarna i det rikssvenska budgetförslaget är beskedet om att de så kallade Medelhavsinstituten ska köras ner. Senast år 2017 ska de svenska instituten i Rom, Athen och Istanbul stängas. Pengarna flyttas i stället över till ett nytt naturvetenskapligt centrum i Lund. Att regeringen föreslår stängning av Medelhavsinstituten kallas på kultursidorna i svenska tidningar för en kulturskandal, det i synnerhet som institutens framtid inte ens utretts. Den svenska regeringen ställde humanistisk forskning mot naturvetenskap och naturvetenskapen ser ut att gå segrande ur striden.
Det rikssvenska beslutet uppfattas av svenska kulturskribenter som kortsiktigt och många ställer sig frågan om det är så här den svenska regeringen anser att man på bästa sätt fortsätter bygga ett förenat Europa?
Martin Rundkvist, svensk forskare inom arkeologi och före detta ordförande i Vetenskap och Folkbildning, kommenterar nedläggningen så här:
Att strypa statsfinansieringen för Medelhavsinstituten vore som att lägga ner Drottningholms slott och sälja koppartaken. Instituten tillhör det offentliga Sveriges starkaste internationella varumärken. De alstrar varje år en enorm kulturell, vetenskaplig och diplomatisk avkastning på en i sammanhanget mycket liten investering.
Osökt går tankarna till Villa Schildt och Christine och Göran Schildts stiftelse. Stiftelsen arbetar för att stärka kulturkontakterna mellan Medelhavsområdet och Finland, samt värnar om arvet efter Alvar Aalto, på ort och ställe i Ekenäs och i grekiska Leros. Man önskar innerligt att stiftelsens ska ha möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet.
För visst skulle det kännas bra om Finland hade ett rykte som ett land som satsar på kultur?
På tisdagen ordnar Svenska Kulturfonden ett seminarium på Grand i Borgå, det under rubriken Kultur som regionens drivkraft.
Det som gör regionen Östnyland speciell sett med Kulturfondens ögon är det faktum att östnylänningarna inte är intresserade av fondens pengar. Eller en del är intresserade, men Svenska Kulturfonden får betydligt färre ansökningar från Östnyland än vad den får från de övriga regionerna.
Riktigt lika illa ställt ser det inte ut att vara i Östnyland. Dels tycks de på kulturfältet varande aktörerna ha så pass mycket pengar på sina konton att de inte behöver något understöd, eller så har de helt enkelt missat sista datum för inlämning av ansökning.
Svenska Kulturfonden tycks ha så pass mycket pengar i sin kassa att fonden kommer till Östnyland enkom för att uppmana östnylänningarna att be om pengar, fonden kommer under seminariet till och med att hjälpa till med att göra skriva så bra ansökningar att man kanske har en större chans att få en slant eller två.
Kulturfonden kommer till Östnyland i ett viktigt ärende, precis som seminariet rubrik säger, så är kulturens roll och betydelse för regionen stor. I synnerhet i dag då många av de strukturer och gränser vi är vana vid raseras och får nya former kan kulturen vara den kraft som bär regionens invånare genom förändringarna. Kulturen kan i sin bästa form vara det som får regionen att svetsas samman, som bidrar till ny livskraft och i bästa fall öppnar nya arbetstillfällen.