Som ett ljus på tårtan
Vad en tidning ska heta speglar hur vi förstår den omgivning vi lever i.
I förrgår kom då beslutet om att Borgåbladet och Östra Nyland, efter 123 år sida vid sida här utmed kusten, vid nyåret slås ihop till en enda tidning.
Vi som jobbar vid tidningarna och har sett en del av idéarbetet inifrån vet att det också kommer att ske mer än så.
Om vi orkar leva upp till provtidningar, visioner och planer, ska det i det nya också finnas trådar till det övriga Nyland, Österbotten och Svenskfinland.
Det som nu kommer från nyår känns genuint nytt. Samtidigt kommer förstås också annat att med året 2015 vara borta för alltid, och saknas.
Vad det i övrigt blir för tyngdpunkter i tidningsarbetet får vi lämna åt våra chefer att tydligare formulera under kommande veckor och månader.
Det händer mycket nu samtidigt, inte bara i medievärlden, utan också i samhället. Visst förvaltar vi tidningstitlar med anor bakåt till den senare hälften av 1800-talet. Men vad en tidning ska heta är i den stora helheten mera som ett stearinljus på tårtan.
I Finland ska kommunkartan ritas om. Våra trygghetsnätverk ska reformeras. Vårt näringsliv har just nu inget tydligt och starkt ben att stå på.
I Finland vill vi för allt i världen hålla kvar en nordisk omsorgsstat, även om den samhällsfilosofi som råder säger att det inte ska få kosta så mycket.
I stället anses det just nu vara mera optimalt att tro att pengar skapar nytt välstånd om vi planterar dem i egna fickor, om vi själva beslutar hur vi lägger våra spelmarker och sår våra frön; på konsumtion, investeringar och sparmål för framtiden.
Det ska också ske i ett område i södra Finland, i norra Europa, där inflyttningen, utvecklingen och förändringen är snabb. Det ska dessutom ske i en zon i våra huvuden, där vi behöver räkna in att miljöer och resurser är begränsade.
Ska vi ha gemenskap och samverkan med andra? Eller ska vi ha privata sfärer, eget plank och trädgård, frisk luft och urskog ända fram till sovrumsfönstret?
Flera av oss har bildat familj över språkgränsen. Så vi får fråga hur mycket av språket som ska styra våra val. Vilken kommun vill vi bo i? Hur viktig är svensk vardagsmiljö? Via vilka medier vi vill samla kunskap och i så fall vilken information på vilket språk?
En koppling som medier i Svenskfinland i allmänhet behöver reflektera över är att vi har modellerat oss starkt kring den offentliga sektorn, enligt dess gränser, enligt vad den gör. Vi behöver fråga om det är i det kommunala centrallagret vi ska hämta byggmaterialet för att göra också framtidens medier.
(Så har till exempel ett av argumenten varit att en ny, framtida storkommun österom Helsingfors endast kan heta Borgå, och en tidning här endast Borgåbladet.)
Troligen har vi – den journalistgeneration som studerade tillsammans med dagens kommunnissar vid Svenska social- och kommunalhögskolan – stått för en tidsålder av väldigt mycket byråkratnyheter.
I det landskapet ligger det signaler och undertoner i hur man avgör om en kunskapskälla eller ett medium ska uppkallas efter Borgå, Östnyland eller Östra Nyland – eller efter någonting helt annat i vår tid.