Plåt- och stålunionen
På företaget Magnusson & Stoor sjunger svetslågan. Det man bygger kallades en gång plåtbåtar, i dag utvecklade till toppmoderna, snabba hårdsjöfarkoster med toppmodern utrustning.
Att det handlar om mer än att bocka aluminiumskopor för de lokala skärgårdsborna och fiskarna att färdas i ser man av att man senast åkte till en båtmässa i Monaco för att få båtarna sålda till gott pris (Bbl 8.10) .
Det är en lite laddad ordlek kring ett företag som bygger sina Brizobåtar för sibiriska vatten, men det är toppen av isberget.
Metallbranschen håller på att etablera om sig i Östnyland och företagsnamn som Enervent, Weldmec, Brione är modern verkstadsindustri i par med större aktörer som Hollming eller Lamor.
Det traditionella plåtslageriet går att förädla långt.
Ett av de långvariga traumana i den östnyländska folksjälen var länge att vi inte hade egen akademisk utbildning här, senare i alla fall kompenserade med ett par studentbaserade yrkeshögskolor.
Men också de har varit i färd med att dra sig bort. Yrkesutbildningen på svenska slits mot det svenska utbildningscentret vid Arabiastranden i Helsingfors; den finska dras kraftigt i riktning mot platser i det inre mera okända Mellannyland.
Då är det viktigt att också basproduktion och verkstadsindustri hittar nya tag. Då behöver det moderna, datorstyrda hantverket hitta en ny växel i verkstadshallar, där saker och ting på riktigt väger någonting, där det ibland osar hett och doftar konkret, fysisk produktion.
Östnyland är också den lilla liderindustrins förlovade flada, där olika arter häckar i uthus och tusende paketbilar. Det finns ett stort och väl nätverkat utbud av småföretagare, av vilka många arbetar just i metallbranschen.
I en utredning vid utvecklingsbolaget Posintra 2012 visade det sig att de små metallverkstäderna ofta når ett tak, plåttak om vi säger så, för när utvecklingen stannar av.
Att då kunna arbeta mera tillsammans och bilda kluster är viktigt. Nu utreder projektet Metallgaraget hur man kunde samarbeta mera, sälja tjänster tillsammans, ha gemensamma industrihallar och andelslag för dem som startar upp.
Fabriksindustrierna slocknar i vårt land. Detsamma gäller också it- och telekomindustrin, som med Nokiaimperiets fall visade att ingenting är för evigt.
Också en översvulstig tjänste- och upplevelsesektor har nått sina rimliga yttre gränser.
Säga vad man vill om den så kallade spelindustrins värde på aktiebörsarna. Den har säkert haft stor betydelse för enstaka programmerares och nördars personliga utveckling.
Men när jordklotets globala bokslut ska räknas ner så får man nog förbigå den parentesen med ett inåtvänt leende.
Att det lokala utvecklingsbolaget nu hittar samarbetsmodeller för traditionell företagsamhet är viktigt. Det kan också visa på samarbetsmönster som kan användas på nytt också i andra branscher.
I tider när sysselsättningen sviker är det viktigt att basindustrin håller. Blir Östnyland bra på verkstadsindustri är det ingenting att skämmas över.
Så förbanna inte mörkret. Tänd en svetslåga.