En ond tvist på det goda
Allt fler köper nya kläder för att shopping mättar ett helt annat behov än ett behov av nya kläder.
Matsvinnet har varit ämne för en del ledare också i denna tidning. Men det tål att upprepas, finländaren slänger årligen bort 24 kilogram mat per person. För den privata konsumenten handlar det om pengar som åker mer eller mindra raka vägen till soptippen, för miljön innebär matsvinnet en helt onödig påfrestning.
En påfrestning innebär också den mängd kläder som finländaren årligen kastar bort, finländarna bygger årligen ett berg av textilavfall om 90000 ton. Strumpor det blivit hål i, tröjor man tröttnat på och kläder som blivit för små kastas helt enkelt bort. I fråga om strumpan frågar man sig kanske vart det försvann det där med att man lappade hål, som man gjorde tidigare. Är det en fråga om lathet eller är det en fråga om att allt färre vet hur man lappar ett hål på en strumpa? I fråga om tröjan man tröttnade på så handlar det antingen om att man har för mycket kläder i garderoben eller på att man hela tiden köper nytt. Att köpa något nytt är inte längre vad det varit, allt oftare stöter man på personer som säger att de köper nytt för att det känns roligt att unna sig något, shoppandet är en form av guldkant på tillvaron.
Och det är ju onekligen lätt att köpa nytt i dag, de stora kedjorna säljer slit och släng-kläder till mycket förmånliga priser. Förmånliga är kläderna ofta på grund av det enkla faktum att kvaliteten på plaggena inte är hög och oftast kommer de billigaste klädesplaggen från länder där inköparna inte har full insyn i hela produktionskedjan. Då kläderna inte kostar tillräckligt för att man ska vara intresserad av att vårda plaggen är alternativen två, antingen slänger man plagget eller ser till att det kommer vidare till följande bärare.
Slänger man plagget bygger man direkt på berget av textilavfall. Väljer man att föra kläder till insamling för välgörande ändamål eller för försäljning på lopptorg så ser det inte bättre ut än att också det man tidigare förknippade med en ekologisk gärning i dag handlar om att lägga kläder på soptippen. Problemet de insamlande producenterna, Röda Korset, Frälsningsarmén och UFF för att nämna några, tampas med, är att det i allt högre grad är billiga kläder som landar i deras insamlingskärl. Billiga kläder av dålig kvalitet som ofta är i dåligt skick redan då de lämnas in, i värsta fall i så dåligt skick att kläderna direkt åker vidare som lump.
Frågan är om man som inlämnare av kläder av dålig kvalitet faktiskt tror att någon annan vill betala en liten peng för att använda kläderna eller om man bara lägger kläderna i ett insamlingskärl för att döva ett samvete som skaver?
På lopptorg ser man det allt oftare, tröjor, byxor och andra klädesplagg som är noppiga, slitna och ur modell redan då de hängdes upp på galgarna. Att kläderna kanske inte kostar så mycket uppväger inte det faktum att kläderna kanske inte bärs så många gånger av en eventuell köpare. Vi borde helt enkelt bli bättre på att köpa kläder av bättre kvalitet, dyrare kläder.
Kläderna skulle bara inte hålla passformen längre, vi skulle kanske ha ett större intresse av att vårda våra kläder och de kostat oss en kännbar slant.
Att vi köper kläder för att sätta guldkant på tillvaron är ohållbart. I stället för att gå till butiken för att köpa nytt, kunde man kanske ordna en klädbytarkväll tillsammans med bekanta.