I de gråkläddas zon
I dag klockan halv elva på förmiddagen aktiverar försvarsmaktens nytillträdda kommendör @Finnchod.
Finnchod är inget nytt missilsystem och ingen ny säkerhetsstyrka på väg ut i världen. Det är hans twitterkonto.
Flyggeneralen Jarmo Lindberg har också innan han befordrades till sitt nuvarande jobb varit aktiv på sociala medier, då under det mera joviala namnet @CharlesLindberg.
Hans lika twitteraktiva chef, statsminister Alexander Stubb har fått kritik för att självcentrerat rapportera om sina triathlonupplevelser medan död och sorg härskar ute i världen.
Lindberg kommer inte långt efter. Så här skriver han i sitt senaste twittermeddelande: Märklig kombination. Toppfart på cyklingen i morse, men lägre puls. Det är hjärtfel eller så var det flyttningen.
Försvarsmakten tar en allt tydligare roll i offentligheten. Det fanns tider då vi var vana vid att de gråklädda skulle vara demokratins tysta tjänare och stramt diskreta glida i väg strama från de tillfällen, då politikerna stannade kvar för att ge uttalanden och måla med stora penseln.
Nu är militärer ofta gäster i tv-studiorna och ger ofta både radikala och kritiska uttalanden om främmande makter, om de så alla har ambassad i Helsingfors.
Ofta beskrivs världshändelser och konflikter som vetenskap och det är inte alls märkligt att lärare och forskare från Försvarshögskolan kommenterar strategi, taktik och utfall.
Finlandssvenske kaptenlöjtnant James Mashiri vid Sjöstridskrafternas materielverk i Åbo har också följt sin högsta befälhavare i spåren och är en aktiv bloggare. Han skriver om försvars- och säkerhetspolitik.
Där kritiserade han bland annat nyligen den ryska militärledningens information kring nerskjutningen av det malaysiska passagerarplanet MH17. "Generalstaben befinner sig i förfall", skrev Mashiri; han kände "medskam" över ryssarnas dåliga show.
Också en annan finlandssvensk medieansvarig vid huvudstaben publicerar sig gärna på Facebook – i en krets om över 600 personer som inkluderar politiker, samhällspåverkar och journalister – med en klart politisk linje.
Gentemot en redaktion som Borgåbladets överglänser dessa två ledigt tankeflödet om krig och fred från (de likaså finlandssvenska) minister Carl Haglund och kommunikationsdirektör Max Arhippainen vid försvarsförvaltningen.
Det är ett tecken på en helt ny öppenhet som till och med kan ge genklang i stora världen om vad transparens och öppet samhälle innebär. Däremot är frågan hur länge en så öppen debatt kan pågå när det är kris eller krig och hur man i så fall vevar in yttrandefriheten tillbaka i rullen.
Undersökningar visar redan nu att officerskåren är betydligt mer oroad för Ryssland och mer angelägen om att Finland ska gå med i Nato. Hur man hanterar att försvaret, eller delar av det, inte mitt under ett krig, bloggar och twittrar om vad statsledningen egentligen borde göra, det har någon kanske tänkt ut.
I företagsvärlden torde det höra till policy och elektronisk hygien på jobbet att inte prata bredvid mun om känsliga frågor på sin fritid och i sin privatsfär. Därför är det förvånande att en känslig sektor som det militära just nu är så här öppen.