Liten summa, stor betydelse
Det handlar inte om hur stort bidraget är, det handlar om att uppskatta det arbete närståendevårdarna utför.
En grupp om sjuttio personer i Sibbo har den senaste veckan fått ett tråkigt brev på posten. Det bidrag kommunen betalar de här personerna för att de tar hand om en anhörig kommer från och med september att upphöra.
Det handlar om ett frivilligt bidrag som kommunen själv får avgöra om den betalar åt närståendevårdarna eller ej. Det är inte frågan om ett stort bidrag då man tittar på den ersättning vårdaren får, det handlar om cirka 300 euro, men då kommunen räknar ihop den summa de sparar på att inte ersätta just den här gruppen av närståendevårdare är inbesparingen 84000 euro. En summa som kommunen avgör behövs i spartalkot som kallas för Operation Grytlock.
Frågan är om det är rätt grytlock kommunen nu greppar. Det verkar som om åsikterna gick isär också då medlemmarna i social- och hälsovårdsutskottet röstade i fråga, fem medlemmar röstade för att bidraget dras in, tre röstade mot och en medlem röstade blankt. I spartider måste kommunen se över möjligheter att dra åt svångremmen, men i det här fallet vet vi att samma utskott bett om tillstånd för att använda mer pengar på annat håll. Utskottet har föreslagit att kommunen anställer mer personal för att få bukt med de problem som barnskyddet i kommunen tampas med, på grund av fler barnskyddsanmälningar knäar barnskyddet i kommunen. Den tilläggskostnad rekryteringen innebär är cirka 52000 euro.
Det blir lite olyckligt, trots att man förstår att kommunen måste prioritera de lagstadgade uppgifter den ansvarar för. Nu lättar kanske bördan för dem som jobbar inom barnskyddet vilket naturligtvis gagnar de barn som är utsatta i kommunen, men på bekostnad av den frivilliga arbetskraft närståendevårdarna utför. Som ofta då det är skralt i kassan så går det att dra upp en ravin i den här frågan, barnen får mer, äldre personer och deras anhöriga får mindre.
Närståendevårdarna kommer inte att sluta utföra sina närståendevårdaruppgifter bara för att bidraget dras in, deras arbete kommer att fortsätta precis som tidigare. Med den skillnaden att de inte längre får betalt för det arbete de utför. Summan är kanske inte stor, det viktiga med ersättningen är att den på sitt eget sätt ger närståendevårdarna bekräftelse, det arbete närståendevårdarna utför är viktigt, det är värt någonting.
Ett bortfall på 300 euro i månaden leder inte till att mannen eller hustrun slutar hjälpa sin äkta hälft, men då de tunga lyften och småbestyren känns oöverkomliga, då kan det hända att minnet av bidraget, eller det faktum att det dras in, svider till.
Bara den enkla tekniska detaljen, att just de här utbetalningarna försvinner ur kommunens rullor kan på sitt sätt och vis leda till att de här klienterna glöms bort. Nu har man åtminstone en gång i månaden på kommunen blivit påmind om att närståendevårdarna finns, man har blivit påmind om det viktiga arbete de utför. Nu finns det en risk att de försvinner, det som inte syns, finns inte.
Tills de kanske dyker upp i kön för en plats på ett äldreboende. Det mycket tidigare än de gjort om de fortfarande kunde lita på och falla tillbaka på den vård och hjälp de tidigare fått av sin man eller hustru.