Skrivbordsfascism
Många av oss lever med föreställningen om att fascism i första hand handlar om arga unga män som behöver någon att slåss med.
Den enda skillnaden från hur det brukar bli vid danslokaler och grillkiosker på småtimmarna skulle i så fall vara att fascisten inte nöjer sig med att slåss med vem som helst, utan har ett enkelt fokus för vad han är arg på. Ibland betraktas detta som en form av ideologi.
Till stora delar är det här i alla fall bara halva bilden, om ens det.
Det är inte bara unga män i läderjacka och kängor som vill driva majoritetens hån mot minoriteter och avvikare.
Hån och illvilja bedrivs också av människor vid städade skrivbord.
Fulheter skrivs också av människor som håller sina tangentbord rena med allergitestade, för ändamålet optimerade putsdukar, eller som alltid minns att ställa sin kaffekopp i diskmaskinen.
Det finns en smygande skrivbordsfascism.
Vi lever i tuffa tider. Plötsligt är det konflikt mellan öst och väst i många dimensioner – inte bara politiskt och militärt, utan nu också kulturellt i skillnader och föreställningar om "folksjäl", på båda sidor.
Plötsligt är det inte självklart hur vi beter oss mot varandra, stora stater mot små, majoriteter mot minoriteter, mäktiga mot svaga. Man behöver inte plocka mycket i offentlig debatt, i synnerhet på webben, för att få handen full av frön från otrevliga blommor. Några exempel:
Varför vill ni som minoritet ha en konflikt med oss? Att tro att den mindre grupp som har önskemål eller ställer krav mest bara gör det för att krångla är massans mobbning och fascism.
Varför kan inte ni ge efter på era krav, så skulle ni bli mer omtyckta? Det görs legitimt att tycka illa om en mindre grupp. Konflikten, anser man, försvinner om den svagare ger efter.
Varför kan inte du ta itu med att en del av er beter sig sådär? Att alltid i första hand bli bedömd utifrån den grupp man tillhör och inte för sina åsikter, gör det ganska fort onödigt att alls diskutera.
Jag förespråkar inte otrevliga metoder mot er, allra minst våld. Men om någon annan tar till dem skulle jag inte vara så förvånad. Ett särdrag för fascismen är att de goda människorna inte gör någonting, utom att möjligen "förstå" att det måste bli konflikt.
Många stora frågor i samhället som är på tok, går faktiskt att härleda till er. De mest extrema debattörerna anser att problem i den finska skolan går att härleda till den jobbiga skolsvenskan och därmed till finlandssvenskarna. Syndabockstänkandet är också ett fascistiskt element.
Lite motgångar måste man tåla som minoritet. Nej, Jämlikhet är att de som har en sämre utgångspunkt ska få så mycket stöd att de fullvärdigt har samma chans som andra.
För det första är det bra att lär sig att upptäcka de här tendenserna omkring, eftersom de fräckt blir allt vanligare.
För det andra är det bra att inse att man inte alltid kommer ihåg att vara bättre själv när man själv kommer i en maktposition. Utan man frestas att gå med massan, tuta och köra över, jämna vägarna, be andra sluta tjafsa och kasta krånglarna åt sidan som påkörda mårdhundar.
Den lilla fascisten i oss alla.