Kom förbi EU-byråkratin
Av 251 finländska kandidaterna i EU-valet kommer fem från Östnyland; tre från Borgå och två från Lovisa.
Eurovalet har i många år upplevts som det minst intressanta – ett bottennapp i röstningsaktivitet var när bara 30 procent röstade i Finlands andra EU-val 1999.
De fyra kandidater som Borgåbladet har intervjuat (Bbl 3.5 och 6.5) har tagit sig an uppdragen rätt så olika. Det kan bland annat återspegla deras respektive partiers utsikter i valet.
SFP och Kristdemokraterna ser vardera deras enda EU-mandat i fara. Samlingspartiets tre mandat kan däremot enligt opinionsmätningar gå att växla in till hela fyra. Piratpartiet har inget mandat alls (medan systerpartiet i Sverige har två) och har inte riktigt brutit igenom någonstans i finländsk politik.
SFP:s Mia Heijnsbroek-Wirén har placerat sig i partiets företagar- och moderata högerfalang. Hon säger också att hon är inne i spelet för att rädda det finlandssvenska mandatet, som just nu innebär en finländsk stol i den liberala Aldegruppen.
SFP:s nuvarande mepp Nils Torvalds och hans föregångare Carl Haglund har båda varit erkänt flitiga. Ändå krävs fortfarande under veckorna fram till valet en hel del pedagogik om vilka genuint finlandssvenska frågor som kan och ska drivas från Bryssel och Strasbourg.
Också i fråga om synen på den storpolitiska krisen mellan USA, Nato, EU och Ryssland vore det välkommet om SFP och Alde kunde redovisa vad partiet har gjort och står för.
Samlingspartiets och samtidigt hela valets yngsta kandidat Thai Quach, 22, har inom partiet råd med sin feel good-linje. Han politiska program är närmast att bevara en öppen, fri och internationell atmosfär och att stå för den genre av högerpolitik som närmast handlar om attityd och livsstil.
Piratpartiets Mikael Böök har som 66-åring och äldst av traktens kandidater gett sig in på den ideologiska grunden för EU och önskar sig en förbundsstat utan band till Nato. Ifråga om Piratpartiets viktiga framtidsfrågor bakom sitt mystiska namn – information och kunskap – skulle det vara bra om partiet nu lyckades formulera sig och få en politisk plattform.
Å andra rör Böök sig nära det som i tjugo år har varit det till ytterlighet uttråkande kring unionen – de eviga diskussionerna om hur det högbyråkratiska EU ska vara organiserat.
Kristdemokraten Jere Riikonens valtema om EU och Östersjön känns i så fall som det mest begripliga och påtagliga. Det är ett genuint samarbetsprojekt som involverar åtta EU-länder plus Ryssland, som det i övrigt just nu verkar krångligt att hålla hövliga kontakt med. Kring Östersjön har regionalt samarbete dessutom redan gett resultat.
Den femte östnyländska kandidaten Pirkko Ruohonen-Lerner (Sannf) lyckades inte vika av tid för att bli intervjuad av Borgåbladet. I synnerhet som hennes parti har sin bästa nisch just i att vara kritisk till EU-maskinen är det förvånande att hon inte tar chansen att berätta om sig för hennes egna givna hemmaröstare i sin egen stad.
Efter att precis ha halkat ur partitoppen och ledningen för riksdagsgruppen tycker man att det kanske kunde ha känts angeläget att sanda lite så att det inte blir halt också framför egen trappa.