Män från fabrikerna
Smått unikt har hela två ledare för partigrupperingarna i riksdagen bott i Borgå, på varsin sida om ån. Nu blev det slut på det.
Det gick alltså så att Mikaela Nylander i Tarkis förnyade sitt förtroende som ledare för SFP:s riksdagsgsrupp. Pirkko Ruohonen-Lerner i Haiko fick igen för sin del lämna rampljuset som ledare för Sannfinländarna i riksdagen.
Ruohonen-Lerner uttalade sig färggrant om det sabotage som hade tippat henne överända från posten. Där hade hon framställt sig, om man får tro hela bildspråket, som en barnträdgårdslärare som hårt ansatt av mullvadar i jorden hade dragit en släde sten efter sig, men nu då äntligen "slapp hela skiten".
De politiska kommentatorerna har varit förståelsefulla för Ruohonen-Lerner. Trots allt har bedömare på riksplanet betraktat henne som en modersgestalt som ständigt har förklarat de besynnerligaste påhitten av partiets mera politiskt orakade riksdagsledamöter till det bästa.
Liknande omdömen går också att fälla om Timo Soini, den omistliga faders- eller storebrorsgestalten. Mitt i en hop mycket spretigt olika politiska profiler är Soini är en i grunden påläst, snabbtänkt, principfast, internationellt inriktad och kunnig politiker.
Det är bland de personer som nu har förekommit i rubrikerna man ska söka det namn som en dag ska efterträda Timo Soini. Det börjar vara uppenbart att han, lite som ett slitet dansband, har dragit sin jytky-vals tillräckligt många gånger redan och att det för honom personligen är dags för någonting annat.
Att lämna ett smånationalistiskt parti, och Finland, för att göra europeisk eller internationell perus-politik någon annanstans behöver i så fall göras trovärdigt och snyggt.
Efter Pirkko Ruohonen-Lerner valdes den förre pappersarbetaren och förtroendemannen Jari Lindström från Kymmenedalen till ny ledare för riksdagsgruppen med rösterna 20–13. När Timo Soinis efterträdare eller ministrar i en framtida regering ska nomineras så hör Lindström till dem. Lindström "har ett starkt lyft" just nu, säger Soini.
Att Lindström som klassisk donare blir frontfigur för Sannfinländarna blir en käpp rakt i myrstacken hos socialdemokraterna. Inom SDP har man också valt att försöka satsa på en robust karl, Antti Rinne, som nästa tänkbara partiledare.
Att Rinne gärna visar sig i sin skarpskurna, svarta börsmäklarkavaj antyder däremot ganska tydligt vad som i Finland i dag är skillnaden på verkstadsgolv och verkstadsgolv.
Det intressanta i Finland är att alla partier, inklusive Samlingspartiet, har försökt sig på arbetarromantiken – trots att allt färre vet vad det i så fall ideologiskt betyder.
Pirkko Ruohonen-Lerners sång i politiken behöver inte vara över bara för att det kom ett bas- och trumsolo från bisa-sektionen i Sannfinländarnas orkester.
Ruohonen-Lerner har i många val hittills fördubblat sina röster och hon kan göra det igen.
Många av hennes krångligare karaktärsdrag har kommit fram i Borgåpolitiken; förmodligen har de gjort det också i riksdagsgruppen.
Men fortfarande kan hon bli ett samlande namn för de moderata sannfinländarna; de som inte gör politik på utfall mot svenskan i Finland eller mot invandrare, utan på andra saker.