I stället, någon annanstans

När riksdagen har behandlat kärnkraft, djurförsök, abort eller provrörsbefruktning har de betraktats som samvetsfrågor.  Partierna har alltså gett sina ledamöter fria händer att rösta som de vill.

Samvetsfrågorna är också stora moralfrågor om människans vara och icke-vara.

I fallet med kärnkraft handlar det om ansvar gentemot kommande generationer; i fallet med barnlöshetsbehandlingar är det i det lilla perspektivet en samvetsfråga om vår rätt att styra och konstruera mänskligt liv.

Samvetsfrågorna har också gått så tvärs igenom partierna att inga regeringsprogram och -avtal hade kunnat binda någon i plenum.

I den andra ändan av skalan rör vi oss mera bland vardagliga behov och drifter, som i frågor som rör sex, sprit och pengar i plånboken.

Det finns de som tycks anse att inga fördämningar håller människan tillbaka när det gäller att skaffa sprit, att få sex när man behöver det, eller att göra en liten snabbvinst utan kvitto när man får chansen.

Alkoholskadorna i Finland behöver minskas. Men den enda följden av att höja priser, skärpa försäljningstider och införa förbud skulle bara innebära att spritrallyt till Estland skulle öka – säger man.

När justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) vill skärpa lagen om sexköp, kommer folks behov att sex utan övriga krusiduller bara att bara söka sig någon annanstans och bli annorlunda – säger man.

Samma sak sägs också ofta i den mera komplicerade frågan om abort. Logiskt kan den komma att behöva skärpas när prematurvården blir bättre och allt yngre foster går att rädda. En skärpt lag skulle bara göra att kvinnor skadar sig själva genom att gå till farliga frilansfixare med tvivelaktiga metoder – säger man.

Det här är i och för sig ett intressant forskningsobjekt för den som forskar i människans frihet och liberala värderingar. Vilka frågor är i så fall sådana att livets flod bara flyter fram och aldrig går att dämmas upp och hejda av en lag?

I praktiken är det mesta ändå rätt så tvärtom. Vi finländare är ett mycket laglydigt folk inför alla lagar som har antagits med en majoritet i vårt eget eller i EU:s parlament.

Medan vi ordar om det otämjbara estniska spritrallyt har vi samtidigt kunnat se en annan påstådd njutning, tobaksrökningen, bli nermonterad nästan helt och hållet.

En gång var rökningen som en ofantlig varmluftsballong på mänsklighetens himmel. Men undan för undan har den tålmodigt vinschats ner, tömts på luft och snart blivit nerpackad i en kappsäck till minne av den era då människor rökte.

Lagstiftning är inte värdelös, inte ens när den är så gles att polisen inte kan sitta och skriva ut böter för allt.

Man kommer undan med att prata i mobil när man kör, likaså när man cyklar utan hjälm. Men saker som det en gång har skrivits lagparagrafer om har vi alla efterhand förstått att är farliga, eller moraliskt tveksamma.

Henrikssons skärpta sexköpslag kommer inte att lösa någonting, säger man; utan prostitutionen kommer att florera i Tallinn eller Köpenhamn (sedan ett lagförslag föll 2012, ser Danmark ut att bli enda nordiska land utan sexköpslag).

Kanske det. Men åk då.