Ta chansen – byt fot

Den finlandssvenska politiska hösten inleds med ett medborgarinitiativ mot skolsvenskan.

Fortfarande saknas 2 100 underskrifter för dem som vill ha bort det 40 år gamla obligatoriet att läsa åtminstone lite svenska. Totalt behövs totalt 50 000 namn så tar riksdagen saken till behandling.

Enligt HBL (7.8) ser det inte ljust ut för initiativet. Även om man lyckas baxa det över riksdagens tröskel, så är partierna därinne inte beredda att ändra på svenskans ställning.

Det tydligaste undantaget är Sannfinländarna, där 36 av 39 riksdagsledamöter säger sig stödja initiativet. Ett visst stöd finns också i Vänsterförbundet, men den svenskspråkiga gruppordföranden Annika Lapintie ger till HBL skenet av att hon ska tala sin grupp till rätta.

Medborgarinitiativen har inte hittills haft stor framgång. På försommaren behandlades 70 000 finländares initiativ om att förbjuda pälsfarmningen, men det åkte i papperskorgen med stor majoritet i plenisalen, 146 röster mot 36.

Ändå är medborgarinitiativ inte förgäves fast de inte når målet. De skapar offentlig diskussion och tar i frågor som annars kan falla mellan ministeriernas och de politiska blockens stolar.

Resultatet av initiativet om skolsvenskan verkar alltså klart. Möjligen kan Centern ha en samlande kompromiss – skolsvenskan i största delen av landet förblir oförändrad, men vissa kommuner i östra Finland får pröva på ryskan som valbar med svenskan.

Snarare borde debatten utnyttjas till någonting annat – till att byta fot och sound i en fråga som annars lätt börjat slira i gamla hjulspår.

Omvärlden har förändrats. Vi stod inte exakt här när vi diskuterade den här frågan senast.

Sommarens lilla "Sipola-affär" i Ekenäs vände, märkligt nog, en del av det finlandssvenska stimmet.  En tvåspråkig musiker fick rop ur publiken om sitt finska modersmål och vi insåg plötsligt tillsammans att, minsann, också vi själva kan vara fula i mun i samspråket mellan språkgrupperna.

Riksdagsledamot Mikaela Nylander från Borgå, som leder SFP-gruppen, befarar att en del av riksdagsdebatten blir "obehaglig med direkta angrepp". Det är bra om åtminstone SFP och svenskspråkiga opinionsbildare då låter bli. Ofta har vi släppt ur oss dessa grodor om att den som inte vill läsa svenska är historielös, bildningsfientlig, populistisk, lat och/eller dum.

Lyssna i stället en gång till. Det finns sakargument i den här debatten också. Allt är inte etniska påhopp.

Om någon säger, och kan påvisa, att nuläget inte ger finska skolelever 2013 största möjliga nytta, så borde i synnerhet ett parti som vill vara liberalt som SFP lyssna. Argumentet är ur läroboken.

Europa har också förändrats sedan senast. I eurokrisen börjar offentligt anställda vara på vandring – sjukvårdare, lärare och tjänstemän.

Plötsligt har också de finskspråkiga fått börja ställa oroande frågor om service på sitt eget modersmål. För läkare har EU redan avskaffat kravet på att man måste kunna ett lands språk för att få läkarlicens där.

Plötsligt börjar det finnas en grund för att se att finsk- och svenskspråkiga i en föränderlig värld sitter i samma båt och inte i varsin.