Låt elbussen komma igen

Elbussen, som har kört mellan Konstfabriken och Domkyrkan, lämnar Borgå i helgen. Sedan ska Haaga-Helia utvärdera hur försöket utföll och staden ta ställning till huruvida experimentet var bra. Sedan kommer snön.

Bussen åker till Åbo och biträdande stadsdirektören har redan sagt att "bussen inte kommer tillbaka".

Det var förhastat sagt. Elbussen var ett bra experiment. Så här kunde man arrangera mera av rörligheten i innerstan.

För det första är det ur turismens synvinkel helt rätt att också mindre städer har ett bekvämt hop-on/hop-off, stig på och stig av, som gör det lätt att ta sig från plats till plats. Vädret, kroppen eller familjens små talar inte alltid för en längre, vilsam turistpromenad genom staden.

På ytan sker det positiva saker kring turism och fritid.

Konstfabriken tar sig. Nya restauranger har etablerat sig i snabb takt. Infomaterialet för turisterna är väldistribuerat och välgjort. En liten självklar sak i många turiststäder finns nu också i Borgå: en cykeluthyrning.

Men själva "hårdvaran" i centrum utvecklas fortfarande så att steget från någons vision till verklig handling är långt.

Planerna på att freda centrum mellan broarna för biltrafik går plågsamt långsamt, nästan som om man väntade på att en generation Borgåbor skulle behöva mista körkortet eller gå i graven först.

Borgå är en smygande konservativ stad; en stad för fastighetsspekulanter och bilister. Utan överdrift tar vissa förändringar en hel generation att förverkliga. Att bygga Alexandersgatans bro tog två. Den debatterades i 40 år.

Det är bara vår europeiskt oslagbara trästadsmiljö – plus närheten till Helsingfors – som gör att vår status som turiststad består. I övrigt känns centrum som ett mera förvirrande landskap för dem som står böjda över kartorna i våra gathörn. På bussen tillbaka till Helsingfors undrar någon möjligen vad slags centrumstruktur man egentligen besökte.

Så nu väntar vi på att det ska gå snabbt att utveckla Ågatan till den boendegata och strandpromenad som är livsådern i tusentals kuststäder i Europa.

Åter till elbussen. Experimentet med den fick folk att inse hur stora områden kring centrum som saknar kollektivtrafik året om.

På landsbygden kör anropslinjerna, men innerstaden skulle behöva en centrumskyttel som skulle minska radikalt på bilresorna om 1-2 kilometer som många ändå företar sig.

Prästgårdsbacken, Kvarnbacken med skolan, Östermalm och Rönnvägenområdet har ingen kollektivtrafik. Johannisberg och Hornhattula körs med bussar som är för stora för gatorna.

Elbussen var smygande tyst. De enda som klagade över fordonets framfart var invånarna i Gamla stan, som tyckte att en åtta tons buss är för tung och bullrig. Nästa elbuss ska kanske vara lite mindre.

Ändå är det så att de områden där turisterna rör sig, med det nojs och stök det medför en del av året, har den bästa garantin för att fastigheternas värde och områdets status består; så också i Gamla stan.

Det kan ju också komma den dag då de är borta och då profilkrogen Sica-Pelle i stället är en avsides ölpub som skriver med k.