Visst behövs förebilder

"Är det inte på tiden att begrava en tävling där unga kvinnors utseende och personlighet, de allra yngsta kanske bara 16 år, bedöms som en bit dyrt kött?"

Frågan ställs på ledarplats av Helén Kurri på tidningen Östra Nyland. Frågan ställs med anknytning till tävlingen Miss Lovisa som koras den 20 juli. Tidigare i veckan har kandidaterna i tävlingen presenterats i de båda lokala tidningarna i Lovisa, Östra Nyland och Loviisan Sanomat.

Det är ett modigt drag av Kurri att våga ifrågasätta tävlingen, inte bara på grund av kopplingen till tidningen, men också i och med att tävlingen har sina givna anhängare. Ledaren fick omedelbart både beröm och mothugg. De som kritiserade ledartexten frågade bland annat varför man alltid skall ändra på saker, också sådana som enligt försvararna av tävlingen anser fortfarande fungera.

Kurri kommer med ett förslag till ny tävling, en tävling eller omröstning som kunde ersätta misstävlingen.

"Alternativet till Miss-tävlingen kunde vara att premiera Årets Lovisabo. En person som med sin insats åstadkommit något unikt eller extra. Man, kvinna, ung, gammal - spelar ingen roll."

Kurri fortsätter genom att konstatera att det finns en del självklara kandidater för titeln, Airi Kallio som rustat upp Kapellet och Kari Markkanen som rustar upp Almska gården. Deras insatser kommer att märkas för lång tid framöver, generera både pengar och gott rykte åt staden.

Skönhetstävlingar och misstävlingar, glamouren kring de här började avta under nittiotalet. Samtidigt som möjligheterna att synas, komma fram - också med utseendet i fokus - blivit fler och tillgängliga så gott som för alla, minskar de fördelar som en misskrona fört med sig.

En av tankarna bakom misstävlingar, åtminstone bakom valet av den nationella skönhetsdrottningen, var tidigare att denne samtidigt skulle fungera som någon form av rollmodell för unga kvinnor. Under de senaste årtiondena har skönhetsdrottningarna mest funnits i rubrikerna på grund av brustna hjärtan, alkoholdrypande fester samt inför midsommar som bikinimodeller i kvällstidningarna. Inte direkt de rollmodeller föräldrar till små barn och ungdomar önskar.

Men, visst behövs det fortfarande, om inte rollmodeller, så förebilder. Under den senaste veckan har Finland fått två nya förebilder, Miss och Mister Gay Finland. Leena Luuri och Aleks Vehkala valdes under Helsinki Pride veckan till förebilder. Inte bara till förebilder för sexuella minoriteter, mer kanske faktiskt som påminnelse för den heterosexuella majoriteten. Luuri och Vehkala kan genom sina titlar påminna den sexuella majoriteten om att de finns, de sexuella minoriteterna, och samtidigt påminna om att de sexuella minoriteterna i Finland fortfarande lever utan samma rättigheter som de heterosexuella.

I de regioner som utser årets österbottning, ålänning eller vad annat det kan vara, handlar det om att premiera vardagshjältar, någon som gjort något gott till fördel för någon annan.

Luuri och Vehkala är vardagshjältar, medvetna om att de till och med kan väcka avsky, står de upp och ger sådana som ännu lever sina liv tysta och instängda en röst.