Bäst stöd av en kompis

I dagens tidning berättar Sari sin historia. Om än en dramatisk berättelse, en mycket vanlig sådan. Sari berättar utan förskönande drag om hur hårfin gränsen mellan det nyktra, välordnade och det totala kaoset kan vara.

Saris historia är en lågmäld berättelse om att få ordning på sitt liv. Det är ännu i dagens läge en liten framgångshistoria för Sari och hennes barn, men för missbrukarvården kan man tala om en solskenshistoria. Sari tar, dag för dag, ett steg mot ett nyktert och som hon själv säger, ett välstädat liv. Allt tack vare Kamratstödet, ett projekt Borgå stad deltar i.

Kamratstödet för missbrukare bygger på att personer som lyckats ta sig ur ett beroende stöder personer som är mitt uppe i sitt missbruk. Stödet sker främst via de berättelser och erfarenheter de som nu lever ett nyktert liv berättar.

Kamratstödet har visat sig vara en stor succé. Alla tider har varit fullbokade ända från start.

Det är sällan man hör talas om stora framgångar just inom missbrukarvården, också därför är Kamratstödet viktigt att lyfta fram. Vill man peka på det som är diamanten i experimentet, så är det det faktum att kärnan inom just den här vårdformen är så enkel.

Sari beskriver det bäst själv: "Det är lättare att prata om allt med de som själva har varit i svängen."

Det är mer stelt och officiellt att tala med myndigheter, säger Sari.

I den meningen döljer sig delar av de känslor myndigheter väcker hos en stor del av de personer som tappat kontrollen över sina liv. Litenheten, rädslan och skammen.

Litenheten. Oavsett missbruk känner sig missbrukaren som en förlorare i förhållande till personal inom socialarbetet, vården och räddningsverket.

Rädslan. Rädslan för att det missbruk man tampas med skall sätta än fler käppar i hjulet än de man redan har. Rädslan för att förlora barn, jobb, ett sammanhang.

Skammen. Den skam man innerst inne bär på, trots att man försöker dölja den bakom uppror och ångor. Skammen över att ha tappat kontrollen. Skammen som leder till att missbrukaren alltid upplever att den som lever ett ordnat liv tittar ner på den som missbrukar.

Att försätta missbrukare i den situationen att de känner allt eller delar av det ovan nämnda, det är inte myndigheternas strävan. Men, personalens möjliga brist på egna och personliga erfarenheter leder till att missbrukare lätt upplever att de saknar klangbotten i officiella förhandlingar. I förhandlingar med myndigheterna handlar det alltid om den enskilda individen, i de här situationerna behandlas missbrukaren alltid som bara det, en missbrukare.

Kamratstödet bygger på att missbrukaren slipper känna sig som en missbrukare, det leder till att missbrukaren blir förstådd på ett djupare plan. I bästa fall vågar också den som hamnat på kant med livet förstå sig själv på ett djupare plan. På det djupare planet kan missbrukaren hitta både orsaken till sitt beroende och samtidigt också viljan och modet att ta sig ur det samma.

Kamratstödet har fått finansiering till slutet av april 2015. Senast då måste staden vara beredd att ta över projektet. Det vore synd att skrota en missbrukarvård som faktiskt fungerar.