Juupas, eipäs på svenska

Måndagen briserade i något av ett gott skolexempel på för och emot.

Konstsamfundets V, Kaj-Gustav Bergh, formulerade sig i söndagens HBL på ett sätt som fick stora delar av Österbotten att gå i taket.

Bergh säger att han under åren som VD för Konstsamfundet fått en allt klarare uppfattning om vad finlandssvenskas vara eller inte vara handlar om. Enligt Bergh handlar det inte om att tala svenska i butiken eller att rida på paragraferna, avgörande är beslutsfattarnas uppfattning om tvåspråkigheten,

"Svenskfinlands huvudstad är varken Jakobstad, Vasa eller Ekenäs. Den är Helsingfors, där regeringen sitter."

Bergh fortsätter också genom att konstatera att det skrämmer honom att det på finlandssvenskt håll satsas så mycket på regionerna.

Riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos dundrar i Vasabladet, med en anspelning på det man gemensamt i Österbotten kan tänkas känna i frågan:

"Det är förnedrande."

Tomas Rosenberg, SFP, fullmäktigeledamot i Lovisa uttalar sig för Svenska Yle och tolkar Berghs uttalande dramatiskt:

"En krigsförklaring."

Roseberg, också sociolog och skriftställare, fortsätter:

"Det förvånar mig att han (Bergh) tycks ha så dåliga känselspröt då det gäller psykologin och realiteterna i Svenskfinland."

Psykologiskt bevandrade eller inte, läsarna rasar på VBL:s webbplats:

"Vill han inte i fortsättningen se sig ständigt överkörd bör han avgå och söka sig annat arbete."

"Håll er innanför ring 3 så nog sköter vi våra egna åligganden som tidigare om ni sköter ert och därmed basta."

Också en annan röst vill göra sig hörd:

"Man hade varit förvånad om någon i dessa inlägg hade velat se verkligheten. Bergh har helt rätt. Maktens korridorer ligger i Hfors - det är tyvärr kalla fakta. Vill man synas och höras ska man göra det på den stora scenen."

Föga överraskande har just den här kommentaren fått ett stort antal "tummen ner-noteringar".

Också i kommentarfältet på HBL:s sida svallar vågorna höga:

"Du stöder alltså "folkmord" eller utrotning av en folkgrupp?"

I debatten på HBL försöker en modig skribent påpeka att svenskan i Finland inte avgörs enbart på axeln Helsingfors-Österbotten:

"Borgå är Svenskfinlands huvudstad med levande tvåspråkighet och äkta sådan!"

Det tycks vara omöjligt för finlandssvensken att föra en diskussion om det finlandssvenska i Finland utan att det går överstyr. Samtidigt är det diskussionen om finlandssvenskans ställning i vårt land många anser vara en överlevnadsfråga för inte bara språket, utan också kulturen och framtiden.

Vilket är rätt sätt att diskutera finlandssvenskan? Det kan ju inte vara som veteranpolitikern Ole Norrback säger i Vasabladet (22.4):

"Det är onödigt av Bergh att väcka den här debatten."

Onödigt kan det inte få vara. Men, samtidigt som vi, den mest lättstötta och en av de mest välomhändertagna språkminoriteterna i världen träter, har den som står utanför tvisterna alla möjligheter att rätta sina led.

Ibland lockas man av tanken att bara lägga lock på debatten för en stund eller två, ta ifrån samtliga debattörer de mest slitna argumenten, bara för att se vart en darwinistisk utveckling skulle föra oss.