Vårt politiska minne kunde vara längre

Största delen av oss har varit med om att exempelvis betala en frissa utan att få kvitto eller så har vi kanske betalat någon tia för en tjänst av något slag utan att tänka på skatter och byråkrati. Svart ekonomi i liten skala är tyvärr ganska allmänt och folk tänker inte ens på att de bryter mot lagen.
Nu har vi fallet Heidi Hautala som delar åsikterna. De Grönas utvecklingsminister har betalat svart för städ- och renoveringstjänster och även om det av allt att döma inte handlar om så väldigt stora summor, har saken fått stor publicitet. Det är inte underligt alls.
Hon är politiker på hög nivå och har också suttit i ministerarbetsgruppen för bekämpning av grå ekonomi. Detta är ett uppdrag hon lämnat. Hon har ofta tagit ställning i frågor kring grå ekonomi och visst är det genant när hon plötsligt själv åkt dit.
Att hon lämnat den aktuella ministergruppen är helt rätt. Det hade varit omöjligt att sitta kvar. Ministerposten får hon behålla och även om en del människor hänvisar till Sverige och konstaterar att där skulle man inte tolerera den här sortens beteende, vore det nog ganska oskäligt att kräva avgång. Den här gången. En miss till klarar hon inte av.
Att hennes trovärdighet fått en rejäl törn är en självklarhet. Hautala har ansetts vara en skicklig och ärlig politiker och nu vet vi inte riktigt vad vi ska tycka. För hon oss bakom ljuset också i andra frågor, frågas det. Kan man lita på henne?
Exempelvis riksdagsmannen Pentti Oinonen (Sannf) kräver att Hautala avgår på grund av svartjobbsskandalen. Han anser att hon inte längre har det förtroende som krävs av en minister. Nåjo, börjar vi gräva i alla riksdagsledamöters och ministrars förflutna har vi inte alltför många beslutsfattare kvar i granitborgen. En stor del av politikerna har ett och annat benrangel i sina skåp. Sannfinländarna är inget undantag.
Människor är inte felfria och det torde inte ens vara möjligt att få ihop en helt ren riksdag och regering, hur hemskt det än låter. Å andra sidan borde de invalda vara oerhört noga med hur de beter sig i olika sammanhang när de fått väljarnas förtroende. I dag synas toppolitiker som aldrig förr, det vet alla. Också små förseelser läcker i allmänhet ut förr eller senare.
Därför är det så konstigt, och till och med överraskande att en erfaren politiker som Heidi Hautala är så här oförsiktig. Hennes agerande gör henne naturligtvis inte till en stor skurk, men nog till en politiker med dåligt omdöme.
I synnerhet i hennes fall räcker det inte med att förklara att det handlat om så små summor eller att det blivit så besvärligt att gå den rätta vägen. Bortförklaringar är onödiga. Hon borde föregå med gott exempel.
Finländarna har svårt att lita på politikerna och det är ingenting att förvåna sig över. Med jämna mellanrum blir någon fast för att ha missbrukat sin ställning eller betett sig på ett diskutabelt vis. Förseelserna är av olika art, de är större och mindre, men alla bidrar till det politikerhat som frodats under den senaste tiden.
Att också beslutsfattare gör misstag är en självklarhet, ingen är perfekt. Men exempelvis i fallet Hautala handlar det inte om misstag. När hon betalt för de aktuella städ- och renoveringstjänsterna har hon nog varit medveten om att hon bryter mot lagen. Det påstås också att hon klart och tydligt sagt att det här talar vi tyst om. Ifall detta stämmer får hon verkligen skämmas.
Minnet är kort och skandaler faller snabbt i glömska. Så kort borde det politiska minnet ändå inte vara att vi snart har en liknande skandal igen.