Ett mål för 2012: kräv mer som kund

För en knapp vecka sedan gick Helsingin Sanomat ut med nyheten om att finanskoncernen OP-Pohjola under perioden 2007–2011 har betalat ut totalt 10 miljoner euro i dividend till knappt tjugo nyckelpersoner i två dotterbolag. En av de som utdömer dividenderna är professor Tapani Köppä (Taloussanomat, 29.12).

"Överlag har det förekommit överdrifter då det gäller belöningssystem, men jag anser det därtill olämpligt att alls tillämpa sådant också inom andelsrörelsen", säger Köppä, som leder forskningen av andelsverksamhet vid Helsingfors universitets Ruralia-institut.

Dividenderna är enligt honom problematiska, eftersom intäkter borde gå till andelsrörelsens ägarna, det vill säga kunderna, menar Köppä.

"Målet borde vara att demontera sådana system som … försvagar fundamentet för en god förvaltningskultur."

Från OP-Pohjolas håll har man försvarat dividenderna, men i mycket försiktiga ordalag. De är, som personaldirektör Eva Valkama säger, "ett barn av sin tid". Valkama påpekar också att de som nu har kammat hem storkovan också har investerat egna pengar – och därför (i alla fall i teorin) burit en personlig risk. Det är skäl att notera att OP-Pohjolas två dotterbolag säkert har gjort ett väldigt gott resultat, vilket i slutändan borde gynna vanliga medlemmar, kunderna. Dividendverktyget byggdes också före den stora uppståndelsen kring företagens enorma belöningssystem, varav Fortums optioner säkert är de mest kända.

Ordföranden för OP-Pohjolas förvaltningsråd, Paavo Haapakoski, anser ändå att det hela är en otrevlig relik:

"Det ser varken bra eller modernt ut".

I Sverige skulle detta avslöjande ha slagits upp stort. Så här skriver Expressen om banker:

"Räck upp handen, alla som tror att svenska storbanker INTE vill suga ut högsta möjliga ränta ur sina kunder. Någon där? Någon bankdirektörs lilla mamma?

Räck upp handen, alla ni som tror att banker styrs av girigbukar. Tack, nu kan ni ta ner dem igen."

Expressen skriver i karakteristisk kvällstidningsstil hur bankernas bonusfest fortsätter trots att drömhuset faller.

"Om banker varit människor skulle de påminna om psykopater", dundrar Expressen.

Så dramatiska behöver vi kanske inte vara. En intressant fråga är ändå följande: hur många miljonbelöningssystem finns det egentligen? Den frågan gäller inte bara aktiebolag, utan också statliga bolag. Iltalehti har skrivit om statsjärnvägarnas bonussystem, som sträcker sig fram till 2018. Enligt Iltalehti verkar det som om bolagets ledning inte får några resultatbonus år 2015, eftersom bolagets resultat inte kommer att nå de mål som ställdes 2010. Vd Mikael Aro skulle ha kunnat få 1,1 miljoner euro.

Resultatet har säkerligen försämrats av VR:s vinterproblem och biljettautomatkrångel, som har fått många har byta till bil.

Konsumenterna blir allt rörligare. Sampo Banks tekniska bekymmer för några år sedan tydde på samma sak: banken förlorade då närmare 40 000 kunder.

Uppståndelsen kring OP-Pohjolas dividender resulterar knappast i att så värst många byter bank. Men nyheten bidrar säkert till den allmänna konsumentmedvetenheten. Kanske jag kunde konkurrensutsätta min bank? Och mina försäkringar? Och hur är det med elbolaget, för den delen? Konsumenter kan sätta tryck. Eller, med en formulering som lånats av Expressen: det är kanske lite krångligt att byta, men det är inte kärnfysik.
Om vi allihop blev jobbigare kunder, skulle vi vinna på det i längden. Visst är det ett bra mål för 2012: bli en mer krävande kund.