Den grekiska tragedin är bara ett förspel

Skvalpvaluta. Det sägs att det var Moderaternas Carl Bildt som hittade på ordet. Enligt Bildt var den svenska kronan en valuta som skvalpar omkring när det blåser på de stora finanshaven. Om det går riktigt illa, varnar nu Sydsvenskan, så har vi alla snart egna nationella skvalpvalutor.

"Lämnade åt sig själva är en överväldigande majoritet av unionens 27 medlemsländer hänvisade till att bli randstater, var och en med sin egen skvalpvaluta, i en föränderlig värld där makten allt snabbare förskjuts österut".

Den kommande grekiska folkomröstningen är lika avgörande för Sverige som för alla euroländer. Den som har följt med svenska medier har också kunnat notera att stödet för eurosamarbetet är mycket starkt. Den svenska kritiken har fokuserats på att Grekland har tillåtits bedriva en så ansvarslös politik och att EU varit så handfallet med att skrida till effektiva åtgärder.

Tidningen Expressen har för övrigt en idé om de två alternativ som borde tryckas på de grekiska röstsedlarna:

1: Nej, till räddningspaketet och ja till statsbankrutt.

2: Ja, till räddningspaket och kanske statsbankrutt.

Kan då Grekland verkligen drabbas av "statsbankrutt"? Ja, om man med detta anser att pengarna verkligen tar slut i den grekiska statskassan. Det är något som kommer att hända mycket snart, och om detta sker, kan det vara att det inte alls blir en folkomröstning. En tom statskassa kan resultera i ett kaos som gör det omöjligt att fråga folket något alls. Då kan vi få se kravaller som får de tidigare våldsamma sammandrabbningarna att blekna i jämförelse.

Om det är meningen att inte låta den grekiska statskassan tömmas, är det bara att ge pengar – i utbyte mot ingenting. De övriga euroländerna måste skyffla in pengar utan garantier, för att eventuellt (!) komma till ett läge där man kan fortsätta skyffla in pengar mot garantier.

Den grekiska statsledningen har tyvärr uppvisat ett så svagt ledarskap, att det är all anledning att fråga om det inte ur ett europerspektiv snart börjar bli billigare att låta ekonomin kollapsa totalt. Det är ändå inte så att fordringsägarna i så fall knackar på den grekiska nationsdörren, vräker hela befolkningen, och ställer upp en skylt "till salu".

De ivrigaste euroförespråkarna har förstås på sitt sätt rätt då de kräver mer integration (läs: kontroll). Om eurosamarbetet hade varit intensivare, hade EU haft redskap för att sätta Grekland på plats: när statsfinanserna hade nått en viss kritisk nivå, hade det grekiska styret avsatts och ersatts med en temporär euromyndighet. Men är det så långt vi vill gå?

"Ett splittrat Europa blir ett irrelevant Europa. En region med storslagen historia men utan framtid", varnar Sydsvenskan.

Det är sant. Men än sen då? "Europa" är en politisk konstruktion på samma sätt som andra, det finns ingen magi den. Många av de nuvarande euroländerna kommer att klara sig bra också då den globala finansmakten förskjuts österut. Många av dem skulle klara sig klart bättre utan alla de som åker snålskjuts. 

Eurosamarbetet har visat sig innehålla så många systemfel att vi antingen måste backa en aning eller så hoppa många steg framåt. Det blir såklart enormt dyrt att ens delvis demontera euroområdet. Ändå är det en investering i framtiden. Så som det är nu investerar vi det förgångna, i något som redan är bortslösat. I praktiken är uppdrag "Rädda Grekland" bara ett förspel till det verkligt stora skådespelet. Vad ska vi göra med denna europeiska skvalpunion?