Sverigeorienteringen för lite diskuterad

När FST5 och SVT World började samsända verkar den stora diskussionen ha varit varför det inte gick att se Oldsberg och Skavlan som förut – när andra svenska tv-kanaler samtidigt föll bort.

Det är säkert en viktig diskussion. Ändå känns den som en mindre sak att avhandla inför ett mycket större skeende: den stora Sverigeorientering som hela tiden pågår. Den knakar på i botten, som en massiv landhöjning som blottlägger ting som har legat i historiens hav i århundraden.

Den nya tv-drivna orienteringen mot Sverige kommer att påverka oss i södra Finland. I Österbotten, som har hört till den rikssvenska tv-kulturkretsen i årtionden, är den kopplingen tydlig. Man är mycket bättre orienterad om svenska samhällsskeenden, man hittar i Stockholm och man kvittrar det där glättiga rikssvenska soundet när man betjänar sina kunder i en svenskösterbottnisk affär.

Det Sverigessvenska har förstås funnits här också tidigare, i ungdomsböcker eller svenska veckotidningar som har travat sig på låga bord i tusende finlandssvenska vardagsrum genom åren.

Vi finlandssvenskar blir allt mer tvåspråkiga tvärsigenom. Det kan då hända att de som inte blir det utan lever i så gott som helt svensk närmiljö - sådana finns också fortfarande i våra större städer – är de som blir mest Sverigeorienterade. Att livet liksom är därborta; att man fjärmas från samhället och politiken här.

Samtidigt finns det – trots alla antisvenska spektakel i politiken – många finskspråkiga med stora sympatier för Sverige. Se bara när de svenska kungliga, rentav mer markerat än förr, besöker Åbo, Lahtis eller Kuopio. Enligt lite obestämbara undersökningar ska närmare en och en halv miljon finländare kunna så mycket svenska att de med behållning kan se på en otextad svensk tv-kanal.

Medierna i Finland ägs rätt så omfattande av svenskar. I spetsen går MTV3, Radio Nova plus det gamla Borgåföretaget WSOY. Sedan början av oktober är de alla tre ägda av rikssvenska Bonnier.

I förhållande till det var det en liten manöver att Konstsamfundet (som äger Borgåbladet) nyligen meddelade att man går med och finansierar svenskt hockeyreferat i MTV3. Men det var också ett närmande till den svenska medie- och kulturkretsen.

MTV3 har under de senaste åren flera gånger klagat på att de finlandssvenska fonderna "okommersiellt" stöder svenskspråkiga Min morgon i FST5. Det är ett tecken på att svenskägda MTV3 har funderat på svensk morgon-tv själva.

I förlagsvärlden oroar man sig i samma banor. Efter att våra ledande finlandssvenska förlag Schildts och Söderströms meddelat om fusion, befarar förre kulturministern och författaren Claes Andersson (HBL 25.10) att också den konstruktionen en dag sugs i väg till Bonnierkretsen.

Hans analys är ändå att också ett stort finlandssvenskt förlag är för litet att enleveras och rövas bort. Det är sant, och det gäller förmodligen också våra mediehus. Den svenska kulturkretsen är – precis som på 1600-talet – mera intresserad av vad som finns att erövra i det inre av Finland.

Just nu pågår ett väldigt finlir om hur vår identitet ska påverkas av att kommunkartan ritas om och att nya kommunvapen ställs upp med våra vägar. I jämförelse med det reflekterar vi i alla fall för lite över den stora historiska omsvängning som på nytt binder oss närmare Sverige.

Om den gamla östra rikshalvan återuppstår kulturellt kommer det att betyda en hel del omorientering, inte minst för oss som lever med Svea rikes urhävda språk som vårt förstaspråk.