Kan islänningarna lära oss krishantering?

Res till Island. Snart blir det kanske igen oskäligt dyrt. Sagoöns krona var länge så skamlöst dyr att den avskräckte folk från att åka. Men kronan blir säkert dyrare igen, så passa på nu. Island är på väg uppåt.

"Den isländska sagan efter 2008 års finansiella kollaps är på väg att få ett lyckligt slut", skriver Joakim Goksör, reporter vid nyhetsbyrån TT:s ekonomi- och politikredaktion.

Islands återhämtning har inte fått så många spaltmillimetrar. Det europeiska krisfokuset flyttades för länge sedan till euroområdet, samtidigt som islänningarna fortsatte fixa sin kris, kreppa som betyder ungefär "sitta i kläm".

Landet som hann uppleva några verkligt våldsamma kravaller ser nu ut att ha definitivt kunna tackla krisen, också psykologiskt. Det kan i sin tur kan vara en följd av hur litet det isländska samhället är.

"Vissa aspekter av krisen är så fasansfullt tråkiga att man måste skämta om dem", konstaterade sociologiprofessorn Stefán Ólafsson till TT.

Knappast kunde man i något annat europeiskt land få uppleva något udda som att två kändiskockar, Úlfar Eysteinsson och Tómas Tómasson, slutar raka sig i protest mot de kraftigt höjda räntorna. När räntan nu i vintras sjönk under 10 procent – för första gången på fem år – vandrade den lurviga kockduon in på den isländska centralbanken Seðlabanki för att rakas – av landets centralbankschef Már Guðmundsson.

Är då allt frid och fröjd på Island? Ingalunda.

Många har förlorat en stor egendom i bostadsmarknadens ras. Sparkuren är tuff. Under perioden 2009–2011 har landet minskat sin utlandsskuld mycket snabbare än vad internationella valutafonden IMF hade vågat räkna med.

Det finns ändå mycket på pluskontot.

Arbetslösheten är lägre arbetslöshet än EU-snittet. Räntorna har sjunkit till skäliga 4,5 procent. Landet har ett handelsöverskott, en tillväxt och en sanerad banksektor. Islänningarnas levnadsstandard motsvarar visserligen 2003 års nivå, men det är inte direkt fy skam.

IMF kunde i slutet av augusti packa och åka hem efter att Island hade fullbordat det återupplivningspaket som valutafonden sydde ihop 2008. Eller, för att citera Íslandsbanki: "Island är det första land som utexamineras från ett sådant program."

Dessutom ser det nu ut som tillgångarna i Landsbankis konkursbo räcker till för att bekosta de garantier som betalades ut till britter och nederländare som förlorade pengar i den så kallade Icesave-kraschen. Bråket om just dessa pengar spårade ur totalt; Storbritannien använde till och med antiterroristlagar för att frysa isländska tillgångar.

Otroligt mycket har hänt sedan Dagens Nyheter skrev så här: "Island står på randen till konkurs, något som inte hänt ett västeuropeiskt land i mannaminne" (10.10.2008).

Island har klarat sin hästkur. I och med att landet inte hör till euroområdet så kan man inte dra alltför raka paralleller till Grekland eller de övriga svaga euroländerna. En sak är visserligen gemensam för både Island och Grekland: båda länderna hade en högerregering då allt gick käpprakt åt helvete.

Det finns säkert en hel del vi kunde lära oss av islänningarna. Landet har visat att det kan löna sig att inte helt underkasta sig alla krav utifrån. En viktig sak är att fatta beslut i tid. Särskilt då det gäller otrevliga sådana. Euroområdets kris har förvärrats av prestigefrågor och en politisk oförmåga att tala om svåra saker.