Med skygglappar i eurosandlådan

"Vi har inte diskurerat Greklands utträde. Det är dum idé. En väg, som vi aldrig skulle ta". Så konstaterade Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker för en dryg månad sedan, då det gick rykten om att Grekland skulle kunde lämna eurosamarbetet.

Varför inte? I en kris ska de som löser krisen kunna diskutera alla alternativ, annars tyder det på någon form av närblindhet eller skygglappar. En sådan inskränkthet ökar risken för okloka beslut.

Såklart kan Grekland träda ut ur eurosamarbetet. Det skiljer sig inte på något från någon annat ekonomiskt samarbete. Unioner av alla de slag lever sin tid, tills man hittar på något nytt, och ibland byts samarbetsparterna ut.

Av det senaste halvårets uttalanden att döma belastas tyvärr EU-krislösningsoperationen av de stora pojkarna uppfattar de grekiska euroslantarna som en prestigefråga. Juncker ljuger ibland för att motarbeta ryktesspridning (det har han själv medgett). Och så var det faktiskt så att Grekland i också tog sin i eurosamarbetet med lögner.

De som har framkastat tanken om ett grekiskt utträde är inga finansnoviser eller populister. En av dem är chefen för det tyska Ifo-institutet vid universitetet i München, professorn i nationalekonomi Hans-Werner Sinn.

"Om Grekland skulle lämna euron. kunde landet devalvera sin valuta och på så vis bli konkurrenskraftigt igen", sade Sinn i början av maj, då ryktena gick heta om Grekland.

Argentina är ett exempel på hur ett land kan ta sig ur en kris. Landet åkte in en djup recession i slutet av 1990-talet. I över tre års tid försökte landet ta sig ut ur krisen med ett åtgärdspaket som sytts ihop av internationella valutafonden IMF. Det blev bara värre och värre. Argentina beslutade strunta i IMF:s råd, lösgöra peson från dollarn och ignorera sina skulder.

Tre år senare hade landet återhämtat sig, utan yttre hjälp, och landets ekonomiska tillväxt var i flera år den snabbaste på hela västra halvklotet. Under denna period lyftes 11 miljoner människor – av en befolkning på 39 miljoner – upp ur fattigdom. År 2006 kunde Argentina betala av landets hela skuld till IMF.

Som ett sidospår kan vi fråga oss hur sunt det är IMF nu är med och pysslar med krisdrabbade Irland, Portugal och Grekland. IMF är en "expertorganisation" som har misslyckats med att förutspå alla större finanskriser.

Argentina är såklart inte Grekland, men ett bra exempel på hur bra det kan gå då man struntar i det som uppfattas som nationalekonomiska sanningar.

"Detta är en anmärkningsvärd historisk händelse som utmanar 25 år av misslyckade riktlinjer", säger Mark Weisbrot om Argentina.

Weisbrot är ekonomie professor och chef vid det amerikanska forskningscentret CEPR. Han ser det som ett relevant alternativ att puffa Grekland ut ur eurogemenskapen. Weisbrot närmar sig problemet sansat, neutralt, utan den prestigebörda som verkar tynga förståsigpåarna på hemmaplan. Att puffa ut Grekland är ingen trevlig eller billig lösning. Men det blir på lång sikt mycket dyrare väg att tro på det eviga euroområdets orubblighet.

Det är ingen sanning att ett land inte kan lämna euron, det är bara en åsikt. Ett samarbete som inte omfattar en exit-möjlighet har ett allvarligt systemfel. Kanske vi ska föra argumentationen till den sandlådenivå som Juncker ibland befinner sig på:

"Vihi går det att diskutera Greklands utträde. Det är du som är dum!"