Hur är det med ditt skyddsnät?

Finländarnas framtidstro är stark då det gäller ekonomi. Nästan hälften (47 %) räknar med att det ekonomiska läget i Finland förbättras under de kommande tolv månaderna, framgår av Statistikcentralenskonsumentbarometer. Var fjärde tror också att den personliga ekonomin förstärks. Det finns en stark tilltro till att sysselsättningen förbättras. Finländarma verkar vara Europas optimister, och då folk tror på framtiden, drar de lätt på sig spenderbyxorna. Det är kanske därför företagare inom dagligvaruhandeln och servicesektorn också är optimistiska? Enkäter ska förstås tas med en rejäl nya salt. Ändå är det märkbart att finländare konsekvent förväntar sig en ekonomiskt trevligare framtid än andra européer.

De globala svängningarna kan gemene kvinna och man inte påverka; däremot kan var och en av oss gardera sig mot dem i viss mån. Den största riskfaktorn – och bufferten – för de flesta hushåll är förstås bostadslånet. Vi gör därför en liten kalkyl och väljer en 12 månaders euriborränta och en marginal på 1 procent och landar på 2,25: den som nu lyfter ett lån på 150 000 euro för tjugo år, kommer att betala sammanlagt 40 000 i ränta. Men: om räntan skulle stiga till 5 procent,  fördubblas räntekostnaderna och blir nästan 90 000. Det är trots allt så att 5 procent är normalnivå (!) på lång sikt.
"Ur bostadsmarknadens synvinkel är räntorna för låga. De höjer efterfrågan men då utbudet inte räcker till, rymmer priserna", säger Kaija Erjanti, direktör vid Finansbranschens Centralförbund (Kauppalehti, 16.6).
Det finns alldeles säkert lokala prisbubblor. Mitt under finanskrisen har bostadspriserna i Tammerfors stigit med 10 procent. I Helsingfors har kvadratmeterpriset för nya bostäder gått upp med över 13 procent på ett år.
Räntorna pressas uppåt också som en följd av EU:s kommande skärpta reglering av banksektorn. Enbart det kan leda till att bankernas räntemarginaler fördubblas; så säger bland andra OP-Pohjola-gruppens chefdirektör Reijo Karhinen och chefen för Nordea Banks bolåneenhet Jussi Mekkonen. År 2007 var marginalen så låg som 0,3 procent, nu är den cirka 1 procent, men inom ett par år kan den vara 2. För de som tecknar nya lån ökar kostnaderna, vilket minskar efterfrågan: bostadspriserna kan stampa på stället eller till och med reellt sjunka.
Vid Finansbranschens Centralförbund oroar man sig över hushållens skuldsättningsgrad. Kaija Erjanti varnar för att bara titta på räntorna; alla övriga utgifter för boende kommer också att stiga kraftigt. Dessa kostnader är ett "minfält", säger hon, med mycket högre riskfaktor. Erjanti anser att Finland kan råka ut i samma trångmål som Grekland. Och folk har inte ens insett hur allvarlig krisen i Grekland var, konstaterar Kalevi Kyläheiko, professor i nationalekonomi (Yles radionyheter, 11.5). Han anser att hela debatten var populistisk och  fokuserade på varför vi ska hjälpa grekerna: om EU inte hade enats om ett stödpaket, hade Europa drabbats av samma ras som USA för ett och ett halvt år sedan.
Borde "någon" alltså ropa varg, då låga räntor och stark optimism driver upp bostadspriserna? Å andra sidan har vi ingen nationell aktör med en dylik fullmakt. I slutändan kan vi bara hoppas att olyckskorparna har fel och både Finlands ekonomi och hushållen rider ut stormen. Fram till dess är det skäl att var och en är sparsam med optimismen. I den fria marknadsekonomin saknar många ett skyddsnät. Det är bara att fråga folk som förlorat sina jobb det senaste året: hur många av dem förutspådde att de skulle bli arbetslösa?