Kalkylerna verkar gravt vinklade

Skolnät Den fjärde i raden av skolnätsutredningar i Lovisa är en till strukturen rakt på sak ekonomisk utredning. Det pinsamma är att alternativ ett (centrering till centrum) står stick i stäv med stadens strategi och ett under ett år gammalt fullmäktigebeslut, vilka betonar värdet av en levande landsbygd. Kör man över strategin framstår strategiskrivandet som punkten man först kunde spara in på: ett papper utan vikt och värde. Och att senare skriva om strategin efter gjorda beslut skulle tära hårt på tilliten för tjänstemän och förtroendevalda som fartygets skeppare.
Som alternativ tre (det sista alltså) finns bevarandet av nuläget med den levande landsbygden. Skillnaden till alternativ ett, som presenteras som det förmånligaste, ligger under utredningens tidsspann på cirka tio miljoner euro. Den prislappen består till stor del av vad det kostar att underhålla och renovera närskolorna. Och en stor del av de kostnaderna är så kallad renoveringsskuld som uppstår varje år som inget renoveras.
Alltså, ifall utredningen är ärligt gjord och alternativ tre skulle väljas, så skulle alla byskolor bums rustas upp till toppskick för många miljoner? Beslutsfattare, var inte rädda, byskolekämpar är realister. Så kommer det aldrig att gå. Ifall alternativ tre väljs så fortsätter allt som tidigare: skalet hålls i skick och värmepannan byts först då den pangar. Och eventuella hängande dörrhandtag och droppande kranar fixas av någon elevs pappa efter en föräldrakväll – precis som tidigare. Så där, där försvann största delen av den prislappen!
Staden behöver inte heller vara rädd för att skolfastigheternas värde varje år minskar med en summa lika stor som renoveringsskulden – matematiken skiljer sig från praktiken. En renovering höjer inte heller värdet motsvarande den summa som satsas. Men värdet rasar nog med en gång ifall fullmäktige klubbar ihjäl skolan, hjärtat i byn.
Samma sak händer med de kringliggande husen. Så beslutsfattarna förvaltar både kommunal och privat egendom. Mitt råd är att kontakta bekanta fullmäktigemedlemmar, varav majoriteten bor på glesbygden, och fråga hur de tänkt? Om ett år är det kommunalval.
Såklart kostar en levande landsbygd något, men lika mycket som utredningen låter förstå är det inte – kalkylerna verkar gravt vinklade till förmån för alternativ ett. Så varför inte freda nuläget för till exempel fem år och se hur befolkningsutvecklingen blir? Ifall den dalar märkbart, oberoende av stabiliserat skolläge, ja då är det kört och ett nytt lågstadium kan byggas i centrum. Ett nytt högstadium kan likväl påbörjas redan nu, eftersom planen redan i dag omfattar två separata byggnader (vilket inte ens arbetsgruppen verkade ha koll på under informationsmötet). Landsbygdens chans skulle alltså inte öka nämnvärt på byggprojektets kostnader.
Vad gäller det föreslagna daghemmet för 250 barn, är det kanske den tydligaste indikatorn på hur det går när man förtrollas av behändig matematik. Det skulle nämligen bli större än Helsingfors största. Försiktigt nu, det finns barn i de omkringslängda siffrorna.
Kristian Willner
Rådigvare för Pro Haddom skola-rörelsen, Kuggom