Systemet bör göras rättvist

Dela

Verktyg

Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

Det är viktigt att vårdreformen äntligen skulle framskrida och den förefaller nu att kunna förverkligas. I dagens läge råder alltför många brister inom vårdens tillgänglighet och segregationen är uppenbar.  Det råder stor olikhet både mellan olika medborgargrupper och mellan olika landsdelar. Därtill är de fattigaste utslagna inom vården och deras vårdmöjligheter reducerade.    För det finns flera utredningar till grund inom Institutet för hälsa och välfärd och inom universiteten och Folkpensionsanstaltens forskningsavdelning.
 Den tidigare regeringens lagförslag föll i grundlagsutskottet som inte alls beaktade hur viktigt det är att öka jämlikheten inom vårdtillgången och att minska segregationen bland medborgarna. Nu har lagförslaget ändrats för att ha större chanser att kunna gå igenom. Lösningen är att staten tar över förvaltningen genom att grunda landskapsområden och för vården skapas 15 områden. Det bör ses som för många och innebär en onödigt kostsam byråkrati som minskar på de budgetresurser som bättre skulle behövas för vården. Tio områden hade varit det högsta berättigade antalet.
   Nu blir det mycket stor differens då det gäller befolkningsunderlaget för de många områdena. Det största området för södra Finland kommer att gälla för långt över en miljon personer då det kommer att bestå av ett ännu större område än Nyland. Ett av de största problemen i dag är den försämrade hälsocentralvården speciellt i många delar av landet till vilka det varit svårt att få läkare. Det hade dock funnits flera metoder att korrigera den saken utan en genomgripande helhetsreform och det är osäkert hur mycket läget förbättras genom den nya vårdreformen.
   Flera partier vill dessutom att företagshälsovården fortfarande skall prioriteras och bestå som en egen förvaltningsgren och inte sammanslås med den övriga primärvården. De politiska anhängarna är många som vill stöda en fortsatt segregation. Det som är bättre genom att staten är helhetsansvarig är att ett enhetligt vårdkoncept kan byggas upp i hela landet om man lyckas fördela budgetresurserna rättvist. Nu har resurserna mellan olika kommuner varit en försvårande faktor.
   I Sverige ingår landstingsskatten i kommunalskatten och en bestämd andel anvisas till landstingen. Systemet har dock brister beroende på att de olika landstingen består av kommuner som är rikare och fattigare och slutresultatet beror på andelen av de välbärgade kommunerna och hur goda skatteintäkter de producerar till landstingen. De totala vårdresurserna har därför skiljt sig en hel del inom de olika landstingsområdena och det påverkar hur väl vårdtillgången kan förverkligas. Då landstingen är självständiga enheter har de även fokuserat på olika kärnområden och då kan vissa vårdgrenar bli åsidosatta i en del av landet medan de sköts bättre i andra delar av landet.
   I Finland borde vi därför ta lärdom av systembristerna i Sverige och bygga upp finansieringssystemet så rättvist som möjligt. Då är utan tvekan den bästa lösningen att budgetkvoten uträknas per person inom befolkningen med beaktande av befolkningsstrukturen. Den målsättningen uppnås inte genom att de olika landskapen skulle ha egen beskattningsrätt eller genom att koppla en viss skattenivå till landskapen av kommunalskatten. Då uppkommer samma fördelningsproblem i resurserna som i Sverige. Staten bör fördela skatteintäkterna med ett rättvist kvotsystem till vården inom landskapen. Finansieringen av universitetssjukhusen, som omfattar bara fem områden, sker sedan med separat budgetfördelning inom statsbudgeten.
   Trots att de flesta partier inför senaste riksdagsval uppgav att de motsätter sig en utökning av plattskatter uppger nu flera partier att vårdfinansieringen skall ske genom plattskatt. Det viktiga är i alla fall att vi nu får en vårdreform genomförd för att förverkligas i snabb takt så att de nuvarande omfattande bristerna minskar.
Bo Holmberg
Karis