Kvinna och präst utan begränsningar

Kyrkan Micaela Röman frågar sig i en ledare (HBL, VN och ÖN 5.9.) om kvinnan fortsättningsvis måste tiga i församlingen, och kritiserar mitt sätt att kommentera en aktuell kontrovers i Kristinestad. Jag kunde tydligare ha uttryckt min övertygelse att så inte längre borde få vara fallet, men jag vill också försöka reda ut en del missförstånd som framkommit i medierna.

Ifall det handlat om en kvinnlig präst som är anställd i församlingen skulle tf kyrkoherdens vägran att låta henne predika vara ett klart fall av diskriminering. Nu handlar det emellertid om en präst som arbetar i skolan, men som många församlingsbor skulle önska få höra i högmässan. I sådana fall säger kyrkolagen entydigt att kyrkoherden avgör vem som inbjuds att predika.

Det här är orsaken till mitt uttalande att frågan bör lösas lokalt. Biskopen och domkapitlet har helt enkelt inte möjlighet att köra över kyrkoherden. Däremot har jag försökt arbeta för att en kompromiss skall uppnås, och jag hoppas att alla de församlingsbor som önskar lyssna på en kvinna aktivt går i dialog med tf kyrkoherden och församlingsrådet.

Kritik har även riktats mot att domkapitlet förordnar en tf kyrkoherde som inte är beredd att samarbeta med kvinnor som är präst. Orsakerna var flera. Efter att ingen sökt tjänsten behövde en tillfällig lösning uppnås. Tf kyrkoherden i fråga är i övrigt väl lämpad för uppdraget, och eftersom det inte för tillfället finns några kvinnor som är präster i arbetslaget, och eftersom han tidigare i motsvarande funktion i en annan församling hade gått med på att kvinnliga präster inbjöds till församlingen att predika, stannade vi för denna lösning.

Om ingen söker tjänsten heller nästa gång bör domkapitlet och församlingsrådet i samråd på nytt utreda tillgängliga alternativ – och då även beakta denna kontrovers.

Jag vill understryka att kvinnans rätt att vara präst i lutherska kyrkan inte bara handlar om att synen på kvinnan i dag har förändrats. Det finns också starka bibliska argument för detta. Kvinnans underordning var inte en del av Guds ursprungliga skapelse, utan beskrivs som en följd av syndafallet.

Denna ojämlikhet upphävs genom Jesu uppståndelse, och därefter är det som Paulus säger i Kristus ingen skillnad mellan man och kvinna, grek och jude, slav och fri.

Björn Vikström

Biskop, Borgå stift