Bästa Micaela Röman

Dela

Verktyg

Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

Enligt er ledare stöder Ni som Borgåbladets chefsredaktör demokrati. I er ledare lyfter Ni fram anonymt näthat, ett av nutidens tråkigaste och mest oacceptabla fenomen. Det är bra.

Tyvärr brister udden av det viktiga ärendet, då det skjuts i fel riktning. Det är inte önskvärt att ledarskribenten försvarar Borgås rätt så odemokratiskt gjorda skolnätsutredning genom att dra fram än nazist- och än hatkorten ur ärmen, utan att kritiskt granska ärendet också ur andra än makthavarnas synvinkel- och alldeles speciellt hur demokratin förverkligas.

Om och när människor upplever att de inte blir hörda och att deras synpunkter inte respekteras i ärenden som är verkligt viktiga för dem, blir de arga. Det är fullständigt naturligt och förståeligt. Att tala som arg är ändå inte hatpropaganda. Då man talar medan man är arg borde man dock överväga sina ord noggrant för att inte själv göra sig skyldig till hatpropaganda.

Hatpropaganda kan man ändå bedriva också då man inte är arg.

Att stämpla all lite skarpare och kritisk diskussion med hatpropaganda leder så småningom till inflation av själva ordet. Då allt är ”hatpropaganda”, är snart inget det längre. Rädslan över att något stämplas som hatpropaganda kväver så småningom också den offentliga debatten, vilken är en väsentlig del av demokratin.

Alltför förhastade och forcerade processer ökar naturligtvis också risken för beklagliga överdrifter. Man borde aldrig gå till personligheter, utan alltid hålla sig till saken. Ändå kan man inte hitta en enda kommentar på otakantaa.fi– sidan som kunde klassas som osaklig eller som hatpropaganda i diskussionen om skolnätsutredningen, trots att det under ett par veckor kom över tvåhundra kommentarer och att man kunde skriva under pseudonym. Man kan fortfarande granska skrivelserna på otakantaa.fi-sidan. Vad baserar sig då BBL:s grova påstående ”Hatet tog över skoldiskussionen” på?

Makt medför ansvar. De människor som har makt att bestämma över andra människors liv, borde förhålla sig mycket ödmjukt till sin ansvarsfulla uppgift. Man bör också kunna ta emot kritik. Också media förväntas lyfta fram framför allt de röster som vanligtvis inte blir hörda.
Frustrationen kring skolnätsutredningsprocessen har främst av allt medfört en känsla av att ingen är intresserad av att reda ut fakta. Dessutom verkar det som om besluten varit gjorda redan innan diskussionen ens kommit i gång.

Ur kommuninvånarens synvinkel borde man reservera tillräckligt med tid för väsentliga processer. Man borde också verkligen lyssna på de berörda parterna. Beslutsfattarna borde också besöka skolorna som de håller på att stänga och diskutera med personalen. Det är oförskämt att lägga ord i andras mun, om man aldrig ens har bemödat sig att fråga om deras åsikt.
Då en fråga intresserar, berör och engagerar kommuninvånare, och media på ledarplats stöder dem som redan har makt är det nästan att vanhedra demokratin. Det, att de röstberättigade uttrycker sin vilja att veta hur deras beslutsfattare har röstat i en för dem viktig fråga (för att i framtiden veta hur de ska rösta), är inget hot. Det är inte ens ett indirekt hot. Det är demokrati.


Gisela Andergård-Heiskanen
Kirsi-Maria Eklund
Kary Främling
Anders Gustafsson
Marika Gustafsson
Lotta Hällström
Carl Oscar Wickström

Borgåbladet svarar

De debattinlägg som publicerats i Borgåbladet har varit sakliga och lyft fram de frågor som insändarskribenterna också i det här inlägget önskat få svar på.
En del av responsen beslutsfattare och tjänstemän fått i och med skolnätsutredningen har varit det motsatta, osaklig och har i vissa fall uppfattats som hotfull erfar Bbl, därav ledaren "Demokrati i vardagen" (Bbl 15.11).
Insändarskribenterna skriver att ledarskribenten "nästan vanhedrar demokratin" för att de uppfattar texten som ett försvar av dem som redan har makten och att "media förväntas lyfta fram framför allt de röster som vanligtvis inte blir hörda."
Jag har inte försvarat dem som redan har makten, jag har blott påpekat att övertramp sker lett då debattens olika parter är frustrerade. Borgåbladet har också i frågan om skolnätsutredningen strävat efter att ge alla en röst, både dem som inte vanligtvis blir hörda och dem som fattar beslut som gäller oss alla.

Micaela Röman
Chefredaktör