Kristian Willner: Dålig natt

En av de intressantaste sakerna med sociala medier är att följa med då en mängd människor i kedjereaktion reagerar på ett ämne som man tänkt att berör endast en liten marginal. Kring tiden av våra längsta och mörkaste nätter började många samtidigt berätta om sitt sovande – eller närmast bristen på det.
Som sammanfattning av diskussionerna kring några sömnrelaterade länkar kunde man konstatera att få brister tar sig lika många uttryck. En del faller bara inte i sömn, medan andra nog faller i sömn men vaknar snart på nytt och kan inte somna om. Vissa har sömnapné, det vill säga sover nog men når nästan aldrig den djupa sömnen, eftersom hjärnan väcker kroppen varannan minut för att berätta om att nu måste du börja andas igen. Och somliga har inte ens lust att sova, utan jobbar tjugo timmar i dygnet, för att det vakna livet är så mycket intressantare. Som Matti Nykänen uttryckte sig: När man sover händer det ingenting, men när man är vaken kan man få en fisk.
För de som vakar ofrivilligt kan saken med tiden överskugga allt annat. Pressen kring att vara tvungen att falla i sömn kan bli en stressig process som till slut kan vara den största orsaken till sömnbristen. För den som inte faller i sömn är nattens timmar nämligen oändligt långa, men själva natten för kort. Hoppet ligger som en hägring kring ens ett par timmar i nattens slutända.
Det finns en hel del bostäder där lampan tänds vid tretiden och man börjar läsa, titta på urusla tv-program eller jobba. Personligen måste jag säga att det sämsta tidsfördrivet nattetid är att fundera på sitt liv. Titta då hellre på maskinella tv-frågesporter eller lös korsord och klipp naglar.
Det sägs att isoleringscellen i fängelset gör en galen ganska fort. Att vaka när alla andra sover är en form av isolering. Man hankar sig fram till följande dag och har gott om tid för att fundera över vilka brott och synder som lett till detta straff. Man kunde dra ett streck på väggen för varje natt med dålig sömn, men varför? Fångarna gör det för att veta hur många dagar som återstår av domen. Den sömnlöse kan inte veta.

Stora variationer finns förstås också i metoderna man är färdig att testa på för att åtgärda problemet. Allt från att räkna lamm och dricka varm lökmjölk på kvällen, till att äta sömnmediciner eller dricka nattmössor, eller båda två. Inte ska man titta på paddan, inte äta tungt, och kvällsrutinerna ska alltid vara desamma så kroppen lär sig när natten infaller. Osökt går tanken till mannen som slutligen botade sin fyra år långa kroniska hicka genom att trycka på en nervknut i ändtarmen, och vad allt annat han hade hunnit pröva på före det.
Vi vet fortfarande ännu inte närapå allt om sömnen, men mycket nog. Det kunde kanske vara fruktbart att ge en natt på sömnkliniken en chans? I stället för att spendera tusen stirranden på mörkret, sin herre. Det finns också polygrafiapparater man kan låna hem till en natt, och en expert avläser sen vad som egentligen hände då det kändes som att ingenting hände. För min del blev det åtminstone ett napp.

Kristian Willner
är företagare och obunden samhällsaktivist.