En seger för demokratin
Då allt fler misstror demokratiskt valda beslutsfattare är det viktigt att se att demokratin ibland fungerar.
"Vi är små, men vi är viktiga" stod det på banderollen. Barnen försvarade sina förskoleplatser, som fullvuxen kunde man läsa in så mycket mer.
Vi är små. Känslan är bekant för den som gett sig in i samhällets till synes demokratiska processer. Hur många gånger har man inte som medborgare känt att det man gör är förgäves?
På tisdagen möttes svenska utbildningssektionen i Sibbo. Ett femtiotal demonstranter protesterade mot hastigt påkomna ingrepp i förskoleundervisningen. Uppgivenheten var stor, ingen jag talade med vågade tro på att deras protest egentligen skulle påverka sektionsmedlemmarna eller processen.
Den här uppgivenheten är farlig. Inte känslan i sig, men det faktum att många känner att det inte längre finns någon orsak att ens försöka påverka samhället, inte ens det egna närsamhället.
Då sektionens ordförande, Antti Skogster, tittade ut för att hälsa på demonstranterna för att fråga dem vad de önskade framföra hörde man det, "det gjorde han bara för sakens skull, inte en chans att de på riktigt lyssnar på oss."
Döm om demonstranternas överraskning och glädje då sektionen sent omsider meddelade att ordförande hade kommit med ett motförslag som motsvarade det de flesta föräldrar önskat sig. Och motförslaget vann det ursprungliga förslaget!
Sibbo kommer antagligen i framtiden att övergå till förskolor i skolan, men det här var en viktig delseger. Inte bara för de föräldrar och privata aktörer som har ett eget intresse i frågan, utan också för demokratin.