Ärlig respons
I vårt fall kan jag inte annat än djupt uppskatta den vård femåringen fått för sin brutna armbåge.
Ni kanske noterat dem, maskinerna som står uppställda i en del affärer och kontor? Alldeles vid dörren kan man på en del ställen som erbjuder service ge direktrespons. Tryck på knappen med ett stort leende om du är nöjd, tryck på knappen med det sura ansiktet om du tycker att servicen var dålig.
Hur ofta har du tryckt på någon av knapparna? Måste erkänna att jag själv slarvat, jag har gått förbi maskinerna utan att trycka. Och det är synd, maskinerna finns där för att serviceproducenterna ska veta hur kunderna uppfattar servicen.
Under veckan som gått har jag och femåringen varit tvungna att besöka Barnkliniken i Helsingfors några gånger, det på grund av en bruten armbåge på barnet. Då vården för tillfället diskuteras i vår region har det varit intressant och lärorikt att vara en liten kugge i vårdhjulet, som anhörig till en person som inte i alla fall och detaljer helt på egen hand kan föra sin talan, dessutom.
Jag vet inte om det finns speciella krav för personer som anställs för arbete specifikt med vård av barn, eller om kraven är speciellt stränga just vid Barnkliniken, men oj, sådan service vi fick. God och värdig service och vård. Med ett litet barn som patient kändes det verkligen som om saker fick ta den tid de krävde, alla ingrepp och undersökningar förklarades noggrant för barnet - och hans mamma - och då det gjorde ont fick man gråta den stund det tog, för att fortsätta då det var möjligt.
Jag kunde inte låta bli att tänka det, att det kanske är just det som saknas i vård av fullvuxna. Att vi får den tid vi behöver. Att vi får svar som vi förstår. Att vi får fråga också de "dumma frågorna" och får svar på dem. Vi vill inte bli behandlade som barn, men gärna med den respekt som barnpatienter bemöts med. Eller, bemöttes i vårt fall i alla fall.
På Barnkliniken fick vi checka ut via en maskin som den jag nämner i början av denna text. Jag tryckte på knappen med det bredaste leendet.
Barnet tryckte på knappen med den sura gubben. Det helt enkelt för att det gör ont då man vrider och vänder på en bruten armbåge.