Hotad av 'ortoslam'
HBL publicerar en bra essä av Rysslandskännaren och översättaren Jukka Mallinen.
Texten (Hbl 14.4) är intressant och borde ha tryckts för länge sedan. Mallinen visar hur konservatism, religion och Vladimir Putin hör samman. Det har vi inte vetat så mycket om fram till dessa dagar av vapenskrammel. Först nu inser vi att Ryssland är någonting annat, inte ett land som höll på att bli som vi i Väst.
Och ändå har vi hört om det här med Moder Ryssland, rentav i Borgåbladets egna texter om det ryska inslaget på våra gator – som de ryska företagarna (Bbl 30.1) eller det ryska kvinnodagsfirandet (Bbl 8.3)
Kopplingen mellan rysk nationalism och den ortodoxa kyrkan blir allt tydligare. Patriarken i Moskva beskriver Vladimir Putin som en "Guds gåva" – en ateistisk sovjetstats gamla KGB-spion, som nu korsar sig andäktigt medan vaxljusen droppar.
I Sovjetunionen var religion inte önskvärd, utan motarbetades. Oliktänkarna i Sovjet talade om åsikts- och religionsfrihet, men har senare sett mycket olika på det hela.
Aleksandr Solsjenitsyn blev under tjugo år i USA en strängt konservativ ortodox, till sist övertygad om att Amerika hade glömt Gud, och flyttade hem igen.
Andrej Sacharov var en ateist som accepterade andras tro, förutsatt att den inte hade med staten att göra.
Mallinens essä går också utöver det ryska riket. I hans världsförklaring ingår också Turkiet, Iran, påven, tebjudningsrörelsen i USA och Jussi Halla-Aho, som han anser att alla har samma konservativa rötter. Han kallar det ortoslam, en ordlek på ortodoxi och islam.
Vad är det som förenar ortodox konservatism, fransk extremhöger och islamsk fundamentalism? frågar Jukka Mallinen.
Rätt svar är Jukka Mallinen.
Det går lätt så att vi buntar krafter i världen som pekar ut verkliga problem i västvärlden till farliga fiendebilder. Att måla upp en gemensam attack från samlade konservativa krafter från alla håll känns konstruerat.
Bättre då att se om det finns någon grund i kritiken.
Sjuttitalister som Mallinen, som på sin tid "progressivt" reste till Moskva för att studera blir ju också en dag själva de konservativa. En gång var deras lösningar nyttiga; i dag kan de vara gammaldags.
Vi lever på en kontinent där ekonomiska bedömningar har fått övertaget om ett långvarigt socialt och humanitärt kulturarv. Våra närband till släkt och familj har fallit samman. Man behöver inte vara kristdemokrat för att säga detta.
Äldre går under av brist på vård, av släkters likgiltighet, av mekaniska sote-kalkyler som någon gör utom hör- och lukthåll. Kärnfamiljers pappor kör under långtradare. Unga omhändertas och växer upp i surrogathem.
Det som vi gärna stämplar som "konservativt" erbjuder ändå ibland strukturer som är tydligare än våra egna. Ibland kommer en samhörighet, estetiska ritualer och eller en klädkod på köpet. Och ibland hjälper det, åtminstone för stunden.
I ordflödet om Ryssland pekas det just nu gärna ut femtekolonnare, rysskramare och Moskvavänner. Det får vi leva med.
Men att Mallinen i en övrigt bra text drar till med att partiledarna Timo Soini och Juha Sipilä kanske hör till dem, för att den ena är katolik och den andra laestadian, är ett bottennapp.