Nobelvinnare satsar på jämställdhet
Hur kan man få in fler kvinnor i arbetslivet? Det kom de tunisiska vinnarna av Nobels fredspris till Finland för att ta reda på.
För två år sedan stod Tunisien på randen till ett inbördeskrig. Landet hade skakats av attentat, extremistvåld och enorma motsättningar mellan sekulära och religiösa krafter. Tusentals tunisier protesterade både för och emot konstitutionsrådet som hade som uppdrag att forma en ny grundlag.
– Den kvävande kris som Tunisien gick igenom – en av de farligaste vi upplevt – tvingade unionerna till att ta initiativ och samarbeta för att rädda landet ur krisens klor, säger Samir Cheffi, som sitter i styrelsen för arbetarunionen UGTT.
Han och kollegan Leila Belkhira Jaber som representerar arbetsgivarunionen UTICA kom till Finland inbjudna av Utrikesministeriet och FN-organet Internationella arbetsorganisationen (ILO). Besöket var en del av ett projekt med målet att främja kvinnors rättigheter på arbetsmarknaden i Tunisien och Egypten.
Både Cheffi och Belkhira Jaber är nybakta fredsprisvinnare. Deras organisationer tillhör den tunisiska dialogkvartett som består av arbetstagarunionen UGTT, arbetsgivarunionen UTICA, nationella advokatföreningen och den tunisiska människorättsorganisationen Tunisian Human Rights League.
Den norska Nobelkommittén motiverade priset med att dialogkvartetten "banade väg för en fredlig dialog mellan medborgare, partier och myndigheter och hjälpte till att hitta konsensusbaserade lösningar" i en situation där landet höll på att brisera.
– Deras insatser garanterade grundläggande mänskliga rättigheter för hela befolkningen, sade Kaci Kullmann Five, ordförande för den norska Nobelkommittén, i samband med tillkännagivandet.
Samir Cheffi berättar att han befann sig på kontoret när han hörde om nyheten att de vunnit fredspriset. Helt tagen på sängen var han inte – Cheffi avslöjar att kvartetten i ett skede var andrahandsfavorit för att tilldelas utmärkelsen.
– Jag är verkligen lycklig, i synnerhet för de tunisiska kvinnornas skull, säger Leila Belkhira Jaber.
– Vi har känt oss besvikna över kvinnans ställning i beslutsfattandet. Nobelpriset är ett erkännande för de insatser vi gjort sedan 2012.
När kvartetten inledde sitt arbete befann sig Tunisien i en situation där förhoppningarna från Jasminrevolutionen 2011 höll på att surna till en bitter inre konflikt – och kvinnans roll i samhället var ett av de stora tvistefröna.
Redan år 1956 när president Habib Bourguiba fredligt lotsade Tunisien till självständighet från Frankrike infördes lagstiftning för att stödja kvinnors rättigheter på ett sätt som var unikt i regionen. Men konstitutionsrådet som jobbade på en ny grundlag var lyhört för konservativa önskemål som försämrat kvinnornas ställning.
Nydanande konfliktlösning?
Tanken att representanter från två läger, som i normala fall sitter på motsatta sidor om förhandlingsbordet, i stället drar åt samma håll kan kännas främmande. Men grunden för samarbetet mellan arbetarunionen och arbetsgivarunionen lades redan före landet uppnådde självständighet 1956.
– När organisationerna grundades 1946 jobbade de båda, oberoende av klassintressen, med målet att befria Tunisien från den franska koloniseringen. Vi tog inspiration från de erfarenheterna, säger Cheffi.
- Den utlösande faktorn för den arabiska våren var reaktionerna i Tunisien på den unge arbetslöse mannen Mohamed Bouazizis död 2010. Han nekades möjligheten att sälja grönsaker på gatan och valde då att sätta eld på sig själv i protest mot regimen.
- Omfattande demonstrationer, särskilt i Tunis, ledde till att president Zayn al-Abidin Ben Ali tvingades avgå efter 24 år vid makten och fly landet.
- I oktober 2011 ägde det första demokratiska valet rum i Tunisien och det moderata islamiska partiet al-Nahda vann de flesta platserna i den konstitutionerande församlingen.
- Protesterna i Tunisien, som kom att kallas Jasminrevolutionen, spred sig senare till flera andra länder i regionen, först till Egypten, men senare även Jemen, Bahrain, Libyen, Algeriet, Marocko och Jordanien – med varierande resultat.
- Fackföreningsrörelsen i Tunisien är ovanligt stark för regionen. Arbetarunionen UGTT har över 400 000 medlemmar.
-
Organisationerna som ingår i den tunisiska kvartetten för nationell dialog som i år vann Nobels fredspris är Fackföreningen Tunisian General Labour Union (UGTT), Människorättsorganisationen Tunisian Human Rights League (LDTH), Arbetsgivarorganisationen Tunisian Confederation of Industry, Trade and Handicrafts (UTICA) och den nationella advokatföreningen Tunisian Order of Lawyers.
Källa: TT, NE
Dialogkvartetten hade den muskelstyrka som krävdes för att tvinga alla de trätande parterna att stanna vid förhandlingsbordet tills en överenskommelse kunde nås. Förmågan att hota med omfattande storstrejker och den tillit tunisierna hade till partnerna var ett effektivt sätt att snabba upp dialogen som fördes hösten 2013.
– Vi tror att den här framgången är ett nytt sätt för civilsamhället att handskas med kriser – den tunisiska krisen har lösts med tunisiska medel och tunisiska lösningar, i stället för yttre inblandning.
Trots framgångarna i Tunisien ser varken Belkhira Jaber eller Cheffi modellen som en automatlösning för att få bukt med svåra konflikter. Grannlandet Libyen är ett exempel där civilsamhället inte kan axla ansvaret för fred.
– Libyen är i en beväpnad konflikt, att bygga ett aktivt civilsamhälle i de rådande förhållandena kan inte ske förrän vapnen tystnar, säger Cheffi.
Bräcklig fred
Vägen framåt för Tunisien är svår. Ungdomsarbetslösheten är utbredd och drabbar i allt högre grad välutbildade ungdomar som med bitterhet får uppleva att studier inte längre är en garanti för en plats i medelklassen.
Bombdådet på stranden i Sousse i somras utfördes av en ung välutbildad man som inspirerats av Islamiska staten.
– Vi måste producera anständiga jobb och en jämnare ekonomisk fördelning för att hålla hoppet uppe för en fungerande demokratisk övergång, och för att hålla folk borta från de extrema krafterna som fungerar där var det finns förtvivlan, depression och missnöje, säger Cheffi.
Den tunisiska ekonomin är starkt beroende av Europa. Svallvågorna från euroområdets kräftgång når ända till de tunisiska stränderna där allt fler hotell stängts.
Leila Belkhira Jaber har samlat på sig rikligt med framtidstro och vägkost för att utveckla ekonomin från Finlandsbesöket.
– Man kunde börja med att undervisa jämställdhet från en ung ålder, att dela på arbetsuppgifterna i hemmet, och att utbilda kvinnor till starkare kompetens för att stiga i hierarkin – och krossa glastaket.
Källor: Carnegie, International Crisis Group, Ui.se, SR