Dörrarna öppnade sig för Anayatis
Shiva Anayati har upplevt mycket på ett drygt år. Framtiden är inte längre mörk utan ljus.
SIBBO Hungerdagsärtsoppa hör till traditionerna i Boxby skola, så också i år, men med en speciell betoning på humana värden.
– Solidaritet, tolerans, förståelse för andra människors situation. Det budskapet vill vi föra fram till eleverna, säger Kasper Nyberg, rektor för Salpar skola.
Orsaken till att Boxby och Salpar tillsammans ville ta upp budskapet är den akuta flyktingkrisen.
– Idén uppstod förra veckan och vi har på kort varsel till exempel organiserat en insamling av mjukisdjur. Vi har bett barnen ta med sig ett djur som varit dem kärt, men som de har vuxit ifrån.
Barnen fick under dagens gång bland annat höra en fredsbevarare beskriva sina upplevelser. De fick också höra en flykting berätta om sitt liv.Leksakerna ska skickas vidare till någon av flyktingförläggningarna i Finland. Föräldrarna deltar också, de organiserar en insamling av herrkläder.
Framtid
Kurdiskan Shiva Anayati är i dag tjugo år. Största delen av sitt har hon varit flykting. Hon är född i Iran. Landet tolererar inte politisk aktivitet bland kurderna och hennes pappa har suttit i fängelse för sina åsikters skull. Hon var fem år gammal när familjenmåste fly. Första anhalten var en sju månader lång vistelse i Irak. Kurdiska flyktingar var inte välsedda där och flykten gick vidare till Turkiet.
– Där bodde vi i fjorton år, inte på ett flyktingläger utan i ett hus. Jag började i skolan som åttaåring, men som flykting kunde jag inte fortsätta till gymnasiet och jag hade heller inte rätt att söka mig ett arbete. Jag kände mig mycket ensam, jag hade inga kamrater och inget att göra.
Under åren i Turkiet hann familjen splittras. I dag har Shiva en bror i USA, en i Schweiz och två bröder i Holland.
– Pappa och en av mina bröder fanns i Norge. Vi ville åka dit, men fick inte uppehållstillstånd. Min bror i Norge skickades tillbaka till Iran, men han tog sig snabbt därifrån till Irak.
Förhållandena i Turkiet blev allt svårare och familjen vände sig till FN:s flyktingorgan UNHCR med hopp om att få komma till Europa.
– Vi väntade i två år och fick sedan veta att Finland hade godkänt oss som kvotflyktingar.
Till Sibbo
För drygt ett år sedan anlände Shiva tillsammans med sin mor, en bror och hans familj till Finland och återförenades med Shivas pappa. Sibbo tog emot dem.
– Vi möttes på flygplatsen av Saana Hansen (invandrarkoordinator) och Karin Blomqvist (flyktinghandledare). I dag bor vi en höghuslägenhet i Nickby. Jag går i skola och har fått vänner. Jag vet att jag i ett land som Finland har möjlighet att bli det jag vill.
Hennes framtidsplan för tillfället är att utbilda sig till läkare.
– Vad tycker du om Sibbo? undrade en av eleverna.
Shiva svarade att människorna i Sibbo är trevliga och hon tycker om det böljande landskapet.
– Hur många språk talar?
– Jag talar kurdiska, farsi, turkiska, engelska och finska. Dessutom läser jag svenska i skolan, jag har redan lärt mig några fraser.