Öringsynglen har fått en god start i Gammelbackabäcken
Restaureringen av bäcken i Gammelbacka är inte bara något de vuxna sysslar med. Eleverna i Peipon koulu deltar i arbetet som ska ge bäcken en egen öringsstam.
BORGÅ Tredje- och fjärdeklassarna i Peipon koulu i Gammelbacka har inte många meter till en lektion i miljökunskap. Skolgården gränsar till både park och bäck.
Den här gången ska de få se iktyonom Sampo Vainio provfiska med ett strömförande aggregat i bäcken.
– Elstöten dödar inte fiskarna utan bedövar dem en stund så att vi kan håva in dem. Ni minns att ni fick plantera ut öringsyngel i våras. Nu ska vi ta reda på hur utplanteringen har lyckats.
Barnen radar upp sig längs bäckens kant och ser hur Sampo Vainio kliver ner i bäcken. Vattnet är grunt och grumligt. Han har inte stora förhoppningar om att hitta öringsyngel.
– På den här platsen kan vi på sin höjd fånga in någon mört. Jaha, och där är en groda. Grodor tycker inte om ström, jag sätter den i hinken och släpper ut den i vattnet när vi är klara.
Barnen hjälper
Ett tiotal meter senare är strömmen stridare och dagens första öringsyngel hamnar i håven. Lite längre fram, i brotrumman under en spång som leder över bäcken, håller tre betydligt större yngel till. De är inte årets, utan hör till de allra första, de som kläcktes våren 2014.
När Sampo Vainio har fått ihop tillräckligt många yngel klättrar han upp ur bäcken. Fångsten ska dokumenteras. En av eleverna gör noggranna anteckningar och skriver ner datum, plats, vikt och längd.
Det är en markant skillnad mellan årets yngel och fjolårets. Den största av fjolårets är nästan 20 centimeter lång och väger 67 gram. Årets yngel har en längd på 9 centimeter och väger 6 gram.
Under provfiskets gång har eleverna olika uppgifter. En del filmar, en del bär hinkarna, en av flickorna läser i biologiboken och meddelar att grodan är en padda. En del plockar upp skräp som ligger i bäckbranten.
Tio år
Det är en lång process att skapa eller återskapa en naturlig öringstam i en bäck eller år. Sampo Vainio berättar att man måste räkna med minst tio år. De första fem åren sker utplanteringen årligen, efter det ungefär vartannat år.
Han tror att det finns goda förutsättningar för att skapa en bestående stam i Gammelbacka. Havet ligger nära och bäcken mynnar ut i den. När öringarna är några år gamla vandrar de ut i havet för att några år senare vandra tillbaka och fortplanta sig på den plats de präglades vid som yngel.
– En stor orsak till att vandringsfisken inte kan återvända är att det finns hinder på vägen, det saknas till exempel fisktrappor. Sådana hinder finns inte här.
– Ser man någon skillnad på hane eller hona? undrade en av eleverna.
– Nej, inte i det här skedet. Först när fisken är fortplantningsduglig, i fem eller sex års ålder, kan man fastställa könet. Det går att klämma mjölke ur en hane, säger Sampo Vainio.
Minne
Iktyonom Kari Lossi är övertygad om att projektet som ska ge bäcken en öringsstam är en stor upplevelse för eleverna och ger dem minnen för livet.
Kari Lossi är den person som tog initiativet till en restaurering av bäcken. För ett och halvt år sedan kallade han samman representanter för föreningen för Gammelbacka gård, föreningen vatten- och luftvård för Borgå å och östra Nyland, Borgå stad och Borgå–Sibbo fiskeområde. Alla ställde sig bakom förslaget.
De två första askarna med totalt 1 500 romkorn sattes ut i mars 2014. En månad senare samlade talkoarbetare ihop skräp och rensade bort murket virke ur bäcken. Staden bidrog med 450 ton stenmaterial som sattes ut i bäcken med grävmaskin. Talkofolket byggde upp grusbäddar och skyddande stenskrymslen på femton ställen i bäcken för att göra det möjligt för öringen att leka.