Utländska impulser kan vara en chans
Filippinskan Zsa Zsa Africa Heinonen säger att hon i fyra års tid gjort allt för att få en fot in i arbetslivet. Hittills har hon inte lyckats. Nyzeeländaren Jordan Wilson valde att bli företagare och har lyckats bättre.
BORGÅ Zsa Zsa Africa Heinonen, 38 år i september, kände sig väl rustad för arbetslivet när hon via äktenskap flyttade till Borgå i december 2011. Hon hade både utbildning och arbetserfarenhet. Hon hade avlagt en universitetsexamen i informations- och kommunikationsteknik på Filippinerna, huvudämnet var matematik.
– Före flytten hade jag hunnit jobba tolv år på ett internationellt dataföretag som har sitt huvudkontor i Spanien och kontor på olika håll i Europa och också i Sydamerika.
Hon trodde att det skulle bli lätt för henne att få ett jobb i ett högteknologiland som Finland, men så gick det inte, trots att hon har gjort allt för att integreras på det sätt myndigheterna vill. Hon började med att registrera sig och gavs finsk personbeteckning, efter det följde registrering som arbetssökande och besök på Arbets- och näringsbyrån.
Kurs på kurs
– Jag blev uppmanad att delta i en integrationskurs för att lära mig finska. Jag besökte byrån i januari 2012, men februarikursen var redan fullsatt och man sade mig att jag måste vänta till september. Till all tur hittade jag en kurs i finska för invandrare på medborgarinstitutet. Samtidigt sökte jag aktivt jobb.
Nästa anhalt blev vuxenutbildningscentralen Edupoli. Hon deltog i en två år lång utbildning som ska ge invandrare färdigheter för arbetslivet. Där blev hon inkopplad på ett projekt som heter Womento som leds av förbundet Väestöliitto. Det är ett är nationellt mentornätverk för utbildade kvinnor.
– Jag fick en mentor från Ensto och via henne fick jag en åtta veckor lång praktikperiod på Ensto och efter det ett sommarjobb där i fjol somras.
Närmare än så har hon inte kommit arbetslivet.
– Jag har sökt minst hundra jobb och endast två gånger har jag blivit kallad till intervju.
Inte bara finskan
Zsa Zsa förstår finska och kan göra sig förstådd på finska.
– Det handlar inte om att mina kunskaper i finska inte är tillräckliga, utan det är fråga om något annat som jag inte är riktigt säker på vad det är. Jag har vänner som bor i Helsingfors som lyckats få jobb utan att kunna finska. Det kan också handla om de dåliga tiderna överlag, inte bara jag, utan många finländare är arbetslösa.
Hon säger att det är mentalt tungt att gång på gång få avslag en arbetsansökan. Hon hanterar motgången genom att andas djupt, hon samlar sig en stund och tar sedan itu med nästa ansökan. Hon har inte tänkt ge upp.
– Jag vill vara produktiv, jag vill arbeta och göra rätt för mig. Jag är tacksam för att bo i ett land som via olika former av stöd och utbildning ger invånarna en chans. Men de som säger att invandrarna söker sig till Finland för bidragens skull har fel. Eventuellt kan man överleva med det som Folkpensionsanstalten betalar ut, men tillräckligt för ett normalt liv är det inte.
Företagare
Jordan Wilson tror inte att det enda sättet för en utlänning att få sysselsättning i Finland är att bli företagare.
– Jag har flera bekanta som kommit in i arbetslivet utan några som helst kunskaper i finska.
Jordan Wilson är nyzeeländare och kom till Borgå 2012 när han och hans kompanjon Mona Halminen startade Café Rongo på Krämaregatan. I dag verkar kaféet på Fredsgatan och också i Konstfabriken.
– Jag är egentligen elektriker, men att jag i mitt nya hemland valde företagandet beror framför allt på att jag ville bli företagare och för att jag har en passion för kaffe.
Han vet att nivån på hans kunnande som elektriker är tillräcklig för att fylla de finska kraven, men han vet också att kunskaperna i finska är inte tillräckliga för att utöva yrket.
Han säger att finskan har varit en utmaning för honom, men att han har haft hjälp av Mona för att till exempel komma till rätta med byråkratin.
– Det finns en hel massa bestämmelser. Dels förstår jag det, de är ett sätt att hålla standarden på önskad nivå, men dels dämpar de kreativiteten.
Mångfald
Mona Halminen och Jordan Wilson hade en vision när de startade Rongo: de ville göra kafékulturen kändare i Borgå. Konceptet de valde visade sig gå hem hos Borgåborna. Kaféet blev snabbt populärt.
– Som företagare måste man arbeta målmedvetet, det är du själv som är nyckeln till framgången. Jag anser att det gör det finska samhället gott att öppna sig för nya kulturer och synsätt. Jag tänker till exempel på alla de etniska restauranger som invandrarna tagit med sig.
Han trivs bra i Borgå. Staden är liten, men är samtidigt är den ett exempel på den mångfald han uppskattar.
– Jag tycker om de dagliga kontakterna med kunderna. Finländare talar gärna engelska, det har jag inget emot. Den enda nackdelen är att min finska inte har utvecklats i den takt jag hade hoppats.