SDP förlorade, Centern tog hem vinsten
Centerns seger berodde bara delvis på Centerns eget agerande och desto mer på regeringens misslyckanden, säger Kaj Bärlund.
ÖSTNYLAND I Borgå, Sibbo och Lovisa går SDP back med drygt 3 procentenheter jämfört med riksdagsvalet 2011. I Lappträsk blöder Samlingspartiet mest, med 2,8 procentenheter medan SDP minskar med 2,5.
Centern fördubblar sitt väljarstöd i de kommuner där partiet senast har fått bara blygsamma andelar av rösterna. I Borgå går Centern från 5,3 procent till 10,9 procent av rösterna. I Sibbo är siffrorna 4,2 till 9 procent, i Lovisa från 3,7 till 6,8 procent. Lappträsk är en Centerkommun av tradition och där stiger stödet från 16,7 till 19,9 procent.
De grönas valseger märks inte i Östnyland. Partiet ökar marginellt i Borgå och i Sibbo och går litet bakåt i Lovisa. Lovisa har också annars en profil som avviker från den nationella, här går Vänsterförbundet framåt, från 6,1 till 8,2 procent av de avgivna rösterna.
SFP växer i Borgå, från 25,2 till 27,3 procent av alla röster. I Sibbo ökar SFP-stödet bara litet medan det sjunker en aning i Lovisa. I Lappträsk minskar SFP med 0,6 procentenheter.
Haglund gav stort stöd
Valdeltagandet sjönk i hela Östnyland mer än i landet i medeltal.
– Att valdeltagandet blev speciellt lågt i Lovisa kan bero på att invånarna känner att de inte har en chans att få någon egen kandidat invald, säger Kaj Bärlund, före detta bland annat miljöminister och riksdagsledamot för SDP.
Att det gick bra för SFP, speciellt i Nyland, ser Bärlund som en direkt följd av ordförande Carl Haglunds agerande.
– Hans utspel i Rysslandsfrågan lockade många väljare som är kritiska mot Ryssland.
– Mikaela Nylander, SFP, har fått gott om publicitet under hela fyraårsperioden, som riksdagsgruppens ordförande, som fullmäktigeordförande i Borgå och för sina ställningstaganden i aktuella frågor. Det är klart att det gav henne många röster.
– Att det gick sämre för Christel Liljeström, SFP, var lätt att förutse. För fyra år sedan representerade hon Sibbos självständighetskamp, i år var det som om luften gått ur henne.
Splittrat SDP
SDP:s dåliga resultat, både lokalt och nationellt, bekymrar Bärlund.
– I Borgå var situationen från början svår när fältet hade splittrat sig bakom två olika kandidater på finska sidan. Anette Karlsson från FSD gjorde en bra kampanj, men hon var okänd i Borgå och föll mellan stolarna.
– Inför framtiden måste partiet tänka om. Man behöver en enda stark och trovärdig kandidat som kan samla alla bakom sig. Matti Nuutti kunde ha varit en sådan kandidat, men man kan ju inte tvinga någon till kandidatur.
Splittring och tudelning gäller också för SDP på riksnivå, enligt Bärlund. Han tror att ordförande Antti Rinnes ställning inom partiet kommer att diskuteras efter valet. Bärlund ser Sanna Marin eller Jutta Urpilainen som lämpliga kandidater för ordförandeposten.
Centerns framgång då, vad beror den på?
– Det var väljarnas protest mot regeringen som gjorde bort sig så totalt. Knappast någon regering har misslyckats på samma sätt, det gjorde det extremt lätt för oppositionen. Samtidigt ska man jämföra Centerns väljarstöd med situationen 2007 och då har det inte skett stora förskjutningar.
Ingen ministertaburett
Sannfinländarnas Borgåkandidat Pirkko Ruohonen-Lerner kunde öka sitt röstetal en aning. I Borgå gjorde hon ändå ett sämre val än för fyra år sedan.
Kaj Bärlund tror inte att Ruohonen-Lerner kan göra anspråk på någon ministertaburett.
– Hon är alltför omstridd inom partiet, det visas bland annat av att hon blev utkastad från sitt uppdrag som gruppordförande.
Ruohonen-Lerners väg till EU-parlamentet är full av frågetecken. Nuvarande parlamentarikern Sampo Terho kom visserligen in i riksdagen med över 10 000 personliga röster.
– Men för att han ska välja att stanna i Finland kräver han säkert en ministerpost, som knappast är så självklar, säger Bärlund.
Bärlund tycker att Sannfinländarna måste finnas med i nästa regering.
– Vi är nu i samma situation som med vennamoiterna på 1980-talet. De satt i två perioder och sedan föll partiet samman, parallellen är uppenbar. Det är fruktansvärt svårt för ett populistiskt parti att bära ansvar.
Centerns Jukka Sipilä står inför valet mellan Samlingspartiet och SDP.
– Det är viktigt att få en stark regering, därför borde SDP gå med, säger Bärlund.
Vart är Finland då på väg efter riksdagsvalet?
– Det måste bli rätt väg, säger Kaj Bärlund. Alla fel vägar har redan tagits.