Invånarna i Näse får dra andan en tid
De som bor på Rådmansgatan eller Borgmästargatan har fått vänja sig vid att bo på en byggarbetsplats. Nu ska det bli lugnare – men inte länge.
BORGÅ Kirsti Nuotio bor på Borgmästargatan 2. Hon är också ordförande för bostadsbolaget Näsebro och har i den egenskapen var tredje vecka deltagit i de arbetsplatsmöten som måste hållas när ett stort projekt är på gång. De här mötena är avklarade och huvudentreprenören Talokeskus ska överlåta projektet åt beställarna.
– Visst har mötena bundit mig, jag tror att jag deltog i alla utom ett. Eftersom jag är hemma på dagarna, har jag också upplevt renoveringen helt konkret på ett annat sätt än de som är på arbete dagtid. Men i det stora hela har allt gått bra.
Hon säger att det var först i det skedet när man kunde ana sig till ett slut på det flera år långa projektet, som hon började tänka "skulle det nu ta slut snabbt". Renoveringen var långvarig, men Kirsti Nuotio är ändå överraskad.
– Det som förvånar mig mest är att alla tidtabeller höll exakt. Det känns nästan osannolikt att det gick att genomföra entreprenaderna utan förseningar.
Renoveringen omfattade sex stora entreprenadavtal. Talokeskus ledde projektet och övervakade det byggnadstekniska och elarbetena. Lemminkäinen var huvudentreprenör för stambytena och hissinstallationerna.
Flyttade ut
Kirsti Nuotio kom relativt lätt undan vid stambytena. I hennes hus gick det att genomföra så att rören fodrades in med en strumpa. Hon kunde bo hemma. Bruksvattnet gick att hämta från en vattenpost i trapphuset. Det största problemet för henne var att tömma en stor kista och flytta kistan till vardagsrummet. Den andra nackdelen var att hon för en tid var hänvisad till en tillfällig torrtoa.
– Men i husen på Rådmansgatan var stambytet en betydligt mera omfattande procedur. Rören hade slitits ner till en tjocklek på endast två millimeter och i flera fall var rören redan i så dåligt skick att läckage skedde ofta. Där utfördes stambytet på traditionellt sätt och i samband med det lät många invånare bygga om sitt badrum.
Ett traditionellt stambyte betydde också att invånarna måste lämna sina hem för en tid. En del bodde på stugan, en del utnyttjade möjligheten att hyra en tom hyreslägenhet.
– Disponenten hade bett ägare till tomma hyreslägenheter att anmäla intresse för en kortvarig uthyrning. Det hittades lägenheter för alla som behövde.
Efter det byttes värmeelementens ventiler ut. Den som hade ägt Kirstis bostad före henne hade täckt in en del av ventilerna i köket med skåp. Skåpen måste bort.
– Enda platsen för dem var vardagsrummet. Det var stökigt en tid med åtta skåp på golvet. Men det gick bra att hålla stickklubbens möte ändå. Deltagarna sade att de aldrig haft lika många avställningsytor som då.
Hissar
En del av arbetena som gjorts har varit av nöden tvungna, andra har uppstått som en idé bland invånarna. En sådan tanke är värmeåtervinningsanläggningarna i åttavåningshusen.
– Med aggregatet kan man använda spillvärmen till att hålla vattnet i simbassängen i huset varmt.
Ett annat invånarförslag är hissarna.
– På en bolagsstämma 2007 lade jag fram en tanke om att installera hissar i trevåningshusen. Det tog något år innan förslaget gick vidare, men när Tuula Kallio valdes till disponent för området började det hända.
Planerna för reparation och installation gick vidare till finansierings- och utvecklingscentralen för boendet ARA som lovade stödja projektet med halva summan. Hissarna står för en tredjedel av de totala renoveringskostnaderna.
– Och vem säger nej till ett bidrag på sex miljoner?
Visst har alla kostnader också väckt motstånd på bolagsstämmorna. Kirsti bor själv på första våningen och har än så länge ingen större nytta av hissarna, men hon vet att behovet ökar när hon blir äldre.
– Till mitt bostadsbolag hör 126 aktielägenheter, lika många åsikter finns det om renoveringen. Men några större schismer har inte uppstått.
Överraskning
Under de fem veckor långa hissinstallationen i augusti–september kunde Kirsti inte bo hemma. Men Kirstis dotter i Kangasala öppnade sitt hem för henne.
Hissinstallationen började med överraskning. När det första hålet borrades in i betongen försvann strömmen. Det berodde på att elritningarna från sjuttiotalet inte stämde överens med verkligheten. Följden blev att hela elsystemet måste förnyas.
– Jag fick hjälp av en granne i ett annat hus. Hon hade rum för mina frysvaror i sin frys.
Bostadsbolagen har tagit lån och de flesta av aktieägarna betalar sin andel i form av ett höjt vederlag. Kirsti Nuotio säger att det större vederlaget känns, men att hon går i land med det.
Nya grannar
Ett stort projekt är avklarat, men nästa väntar redan bakom dörren.
Balkongerna är slutslitna och måste förstärkas. Dessutom har områdets tre husbolag lämnat in en ansökan om detaljplaneändring som ska göra det möjligt att bygga på trevåningshusen med en eller två våningar. Den här ansökan är en del av detaljplaneändringen för Alexandersbågens inre ring som ska ge tio nya hus i fyra-fem våningar. Det förslag som staden har valt heter Slottsgården. Byggföretaget räknar med att kunna börja bygga 2016.
– Jag tycker att det skulle vara vettigt att bygga nya våningar och reparera balkongerna samtidigt, säger Kirsti Nuotio.