En utsläppsbomb tickar i Östersjön
Toxisk olja, kemikalier, vapen. På bottnen i Östersjön ligger tusentals vrak. En stor del av dem håller på att rosta sönder och då finns det risk för att deras last läcker ut i havet.
Det finns uppskattningsvis tiotusen vrak i Östersjön. Tre fjärdedelar av dem är fartyg som sjönk under andra världskriget och de flesta av dem är av stål.
När ett vrak blir liggande rostar det så småningom sönder, och då läcker de vätskor som finns i vraket ut i vattnet. Alla vrak är inte miljöfaror, men de vrak i vilka det finns olja eller andra farliga ämnen kan vara det.
– Situationen är mycket oroväckande och det är en oro som jag bär med mig hela tiden, säger ledande expert Jorma Rytkönen på Finlands miljöcentral.
På miljöcentralen uppskattar man att ungefär 160 av vraken som finns på finskt vatten kan innehålla upp till hundra ton olja, och därför klassas som riskvrak. Men siffran kan vara en annan eftersom långt ifrån alla vrak har undersökts.
– Ett par dussin vrak är sådana som innehåller över hundra ton olja och utgör därför en klar risk.
Bland dem finns några kända vrak som miljöcentralen prioriterar när det gäller övervakning. Utanför Hangö och utanför Östnyland ligger ett par stora kryssare. De gick en gång 37 knop och behövde enorma maskiner som drevs med en speciell tysk olja.
– Oljan innehåller karcinogener och är mycket giftig. Det finns också vapen på fartygen, säger Rytkönen som inte ger ut den exakta positionen för något av dem.
– Det är livsfarligt att vistas i närheten av dem.
Register
Rytkönen sitter med i en arbetsgrupp som ska förenhetliga registren över vrak i Sverige, Estland och Finland. Meningen är att senare få med också de andra sex länderna kring Östersjön. Sveriges register är relativt nytt, och Estland har nyss gjort sitt. Det finska registret över vrak är tjugo år gammalt och i akut behov av en uppdatering.
– Vi har fått vetskap om flera hundra vrak som vi inte vetat om tidigare.
En del av de tidigare okända vraken har upptäckts då Estland och Sverige gjort upp sina vrakregister, och en del då nya historiska fakta kommit i dagen.
– Det verkar till exempel finnas en hel oljetanker på bottnen av Östersjön. Den lär ha sjunkit under kriget, men ingen vet var, säger Rytkönen.
Det finns också delar av Östersjön som man inte kommit åt att undersöka och där man följaktligen inte vet vad som finns på bottnen. De kända vraken ger också upphov till bekymmer.
– Lasarettfartyget Stuttgart sjönk utanför Polen. Skeppet innehöll giftig olja och oljan bredde sedan ut sig på bottnen. Nu finns det hundra tusen ton förorenad havsbotten i Polen. Det är ingenting som säger att det inte kan finnas något liknande hos oss, säger Rytkönen.
Att putsa upp ett sådant område kostar flera miljoner euro.
Rostar sönder
Tiden börjar vara ute för fartygen som sjönk under kriget och olja sipprar redan ut från några av vraken.
När olja stiger upp till vattenytan undersöker man om den kommer från ett vrak eller om det kan vara fråga om någon annat slag av olycka. Olja från vraken är av äldre datum, och man kan fastslå hur gammal den är genom att undersöka hur den är raffinerad.
– Om ett vrak läcker, sätter vi i gång arbetet med att suga upp oljan. Det är den billigaste och mest miljövänliga lösningen när vraken redan läcker, säger Jorma Rytkönen.
Särskilt billigt är det ändå inte. Att bärga olja från ett vrak kan kosta flera miljoner euro.
Ett vrak som börjar läcka olja kan släppa ifrån sig lite i taget, så det kan vara svårt att få grepp om hur stor miljörisken är. Det har bland annat att göra med vattentemperaturen. Vatten är som tyngst när det är knappt fyra grader. Under kalla årstider är vattnet på bottnen så kallt att olja flyter trögt och inte sipprar ut så lätt. På somrarna och då varmare vattenströmmar rör om i Östersjön blir oljan mer lättflytande.
– När vattnet kyler oljan kan det sluta läcka fastän det tidigare gjort det. Ibland måste man värma upp behållaren som oljan finns i innan man kan pumpa upp den från vraket, säger Rytkönen.
Omständigt arbete
Man kunde tycka att lösningen skulle vara att helt enkelt lyfta upp alla vrak i Östersjön och på så vis eliminera risken för en katastrof. Riktigt så lätt är det inte.
– Det kan ta flera år att få bort olja från ett vrak eller att bärga det och dessutom är det otroligt dyrt. Det kan vara besvärligt och tidskrävande att undersöka vraket och hur man kan jobba beror helt på vädret, säger Rytkönen.
Till exempel att vända Costa Concordia som gick på grund i Toscana i januari 2012 kostade över en miljard euro. Det tog ett och ett halvt år innan man kunde påbörja bärgningen. Fartyget Park Victory som sjönk utanför Utö 1947 började läcka olja först tiotals år senare, och när man under flera somrar lagt märke till läckagen inledde man bärgningen av olja. Under sju år bärgade man drygt 400 kubikmeter olja.
Då Vasaskeppet som sjönk 1628 utanför Stockholm bärgades 1961 blev dykarna tvungna att gräva enorma tunnlar under skeppet för att få lyftanordningar fästa.
Men om omständigheterna är gynnsamma kan bärgningsarbetet gå snabbt. Operationen med att ta bort olja från Estonia som sjönk 1994 gick snabbt, på bara några veckor.
Modern teknik kan göra det lättare och billigare både att lokalisera vrak, undersöka dem för att ta reda på om de innehåller miljöfarliga ämnen och för att undersöka förutsättningarna för att lyfta dem.
– Det finns en alldeles ny strålningsteknik som gör arbetet lättare. Jag skulle gärna se att en representant för tillverkaren kom hit och demonstrerade tekniken, säger Jorma Rytkönen.
Strategier och planer
Jorma Rytkönen har många järn i oljebekämpningselden. Förutom att han sitter i arbetsgruppen för vrakregistren håller han också i oljebekämpningen på miljöcentralen. Han jobbar också med att skapa strategier och nätverk för framtiden, och med att ordna finansiering för bekämpning av olja från vraken.
Rytkönen sitter med i en arbetsgrupp som ska kartlägga riskområdena i havet. Då talar man inte bara risken för oljeolyckor utan också risken för att toxisk olja eller kemikalier sa läcka ut. Det finns också vapen på en del vrak.
– Jag håller på att bygga upp ett nätverk av experter så att det finns beredskap när det behövs. Vi tar nu ett aktivt grepp om det här ärendet.
I det aktiva greppet ingår ett samarbete med hobbydykarna.
Trots att de rostande vraken är som en tickande bomb är Rytkönen mera bekymrad över riskerna med de oljetransporter som sker på ytan – bland annat de till raffinaderiet i Sköldvik. Enbart i Finska viken transporteras 160 miljoner ton råolja varje år.
– Samarbetet med de finska hamnarna är ändå bra och man prioriterar säkerheten. Mer oroad är jag över de ryska fartygen, men också i de ryska hamnarna har man infört bra rutiner för säkerheten.