Fint som i filigran
BORGÅ. Guldsmeden Ella Jumisko har fastnat för en teknik som kräver tid, absolut koncentration och noggrannhet driven till sin spets. Hennes nisch är filigransmycken.
Det handlade inte om att förverkliga en barndomsdröm när Ella Jumisko sökte sig guldsmedsutbildningen i läroinrättningen Salpaus i Lahtis.
– Jag hade redan skaffat mig en examen inom turism- och restaurangbranschen. Men helt rätt kändes det inte för mig. Hösten 2009 anmälde jag mig till en filigrankurs som hölls på finska medborgarinstitutet.
Ella fattade tycke för det hon gjorde på kursen, så mycket att hon förstod att stod hon inför det hon verkligen ville göra, det vill säga att bli guldsmed.
Men hon var inte ensam om att söka in till Salpaus och för hennes del lyckades det först tredje gången. Hon började hösten 2011 och blev klar i våras.
– Inträdesförhöret var krävande. Ett åttiotal av dem som hade klarat första gallringen blev kallade till det. Vi skulle rita, arbeta med tredimensionella helheter och dessutom bli intervjuade. Förhöret tog en dag och tjugo av oss togs in.
Slutarbete
Ella Jumisko stortrivdes i skolan i Lahtis. Men för att kunna rikta in sig på filigran, den teknik som fascinerade henne mest, blev hon tvungen att rikta blickarna utomlands.
– Hösten 2012 sökte jag mig till utbyte i Norge för att lära mig tekniken. Det finns ingen utbildning i filigranarbeten i Finland.
I Norge är filigranarbeten stort.
– Filigranarbeten i silver, smycken, spännen och knappar är viktiga detaljer i de norska folkdräkterna.
De tre åren gick snabbt och i våras var Ella klar att ta itu med slutarbetet.
– Vi fick anvisningar om att slutarbetet skulle handla om en berättelse eller saga och det ska synas i smycket. Min berättelse blev sagan om tomten Hippu som vaskar guld i Lappland. Han gör det när naturen glöder av höstens färger, därför heter smycket Ruska.
Ella Jumisko visar oss det utsökta filigransmycket i guld.
– Det ska jag behålla, men kan tänka mig att göra ett likadant om en kund så önskar.
Slutarbetet fick betyget berömligt och det har också fått plats som exempel på modern finsk design i ett stort verk på 444 sidor som beskriver det finska smycket under självständighetstiden (Itsenäisyyden ajan suomalainen koru).
Egen kollektion
Inlärningen i arbetet har Ella Jumisko utfört på guldsmedsaffären Aurum som drivs av guldsmeden Valtteri Honkapää. Aurums specialitet är tillverkning av unika smycken. Ella arbetade där också i somras och i september var hon redo att grunda ett eget företag och hyra in sig hos Aurum.
– Jag hyr ett arbetsbord i verkstaden och i hyran ingår också verkstadens maskiner och verktyg. En del verktyg skaffar jag själv.
Där i den anrika verkstaden håller Ella Jumisko nu på med sin första smyckeskollektion. Hon gör filigransmycken i guld och silver.
– Helst arbetar jag med guld. Ett guldstycke är lättare att hantera. Det går att hetta upp och arbeta med en del av stycket. Ett smält silverstycke måste man bearbeta i sin helhet.
Om hon till exempel smälter ner ett 20 grams guldstycke, valsar det och drar ut det till maximal längd, får hon 100 meter guldtråd som har en tjocklek på 0,45 millimeter. Den här fina tråden snor hon dubbel och arbetet med smycket är i full gång.
– Guldsmyckena gör jag genomgående för hand, en del av silversmyckena har jag gjutit.
Naturen
Hon tillverkar halskedjor och örhängen.
– Än så länge, senare kan det också bli annat som armband.
Hon säger att naturen inspirerar henne. Det märks i namnen på de smycken i hennes kollektion som är färdiga. Här hittas till exempel en halskedja som heter Höstlöv och ett par örhängen som heter Vårens droppar.
– Noggranna ritningar gör jag inte, men jag skissar upp idén och låter arbetet ta den tid det behöver. Om man har för bråttom blir slutresultatet inte bra.
Valtteri Honkapää säger att priserna på silver och guld efter en kraftig uppgång har varit rätt stabila de senaste åren.
– Och kanske till och med sjunkit en del. Jag har också märkt att kunderna i allt högre grad återvinner. Man låter göra om ett gammalt smycke till ett nytt.