Företagaren ska ha ork och intuition
BORGÅ.Merja Tammi och Ari Kovero är ett strävsamt företagarpar. Företagandet är inte bara hårt arbete, det gäller också att ha koll på trender i samhället.
För någon månad sedan väckte Merja Tammi sig själv med en god idé mitt i natten. Varför inte öppna ett kafé i den del av restaurang Timbaali som vetter mot Mellangatan? Det skulle inte kräva större ombyggnader än att öppna dörren ut mot Gabriel Hagerts gränd på nytt, lyfta in några vitriner och fylla dem med salta och söta bakverk.Det att förse ett kafé med hembakat upplevde Merja Tammi inte som något problem. Hon är van att ta i, det känner man redan på handslaget. Det här är händer som bakar, städar, lagar mat, drejar, diskar. Inga sysslor är främmande för henne.– Vi har en hall på Östermalm med keramikverkstad och bageri. Jag stiger upp klockan fyra och börjar baka klockan fem.Kafé Klockan öppnade i oktober och blev genast omtyckt av kunderna. För att ge rum åt alla kafégäster, har inte bara hörnsalen, utan också andra delar av Timbaali, vikts för kaféet dagtid.– Jag tror att det folk vill ha i dag är ställen som är lätta att närma sig, som det är en låg tröskel till. Det får inte vara för fint. Det ska kännas bra att stiga in också med barn. När vi började med Timbaali hade vi rutiga dukar på bordet. Det är inte otänkbart att vi frångår de vita dukarna och går tillbaka till rutiga.
Hongas
Ari Kovero och Merja Tammi blev Borgåbor när depressionen härjade som värst på nittiotalet. De hade förlorat allt de ägde, men på något sätt måste familjen med sju barn gå vidare. Paret köpte ett förfallet Hongas i Veckjärvi 1991 och inledde planeringen av det till serviceboende.
De visste att det gick att få stöd av Penningautomatföreningen RAY och Finansierings- och utvecklingscentralen för boende ARA, men det behövdes också en välvillig inställning hos kommunens tjänstemän, på tiden Borgå landskommuns, för att kunna köra i gång.
– Vi kunde öppna 1995. Åren innan tillverkade jag mat i det storkök som vi inrett i några baracker på gården. Jag lagade 150 portioner per dag som levererades till arbetsplatser, funktionshindrade och äldre.
Sniglar
Det stora lyftet för företagarparet blev sniglarna och farmningen av dem.
– På den tiden ägde Lifim Sannäs gård och många av de företagsledare som besökte Sannäs blev förtjusta i våra snigelanrättningar och fortsatte att komma till oss när vi öppnade Timbaali.
Det skedde 1999 när Ari Kovero och Merja Tammi hade köpt en stor fastighet vid Mellangatan och byggt om en nedsliten byggnad till en gourmetrestaurang.
– När vi kom fanns det en konkurrent i Gamla stan, det var Gamla lagmannen på Berggatan. I dag finns det tjugo restauranger på samma område, säger Ari Kovero.
År 2004 var slutet nära. Merja Tammi blev svårt sjuk i hjärnhinneinflammation och höll på att stryka med. Hon klarade sig, men blev tvungen att lära sig gå och se på nytt. Hörseln på ena örat miste hon för gott.
Paret sålde Timbaali 2005, men planeringen för något nytt var i full gång. De lät bygga hotellet Porvoon Mitta på Ågatan. Hotellet stod klart 2006. De var hotellägare i fem års tid och sålde det 2011.
Ansvar
Merja Tammi och Ari Kovero köpte tillbaka Timbaali 2013.
– Det var ett noga övervägt beslut. Vi ville inte att det skulle sluta illa för Timbaali, vi ville få restaurangen på fötter på nytt. Vi upplever också att vi har ett ansvar för att Gamla stan hålls levande. Det är också ett sätt att hjälpa våra hyresgäster, leksaksbutiken Riimikko och inredningsaffären Welmans.
Men någon lätt match är det inte för den som har restaurangverksamhet som sitt levebröd. Det tycks inte finnas något slut på recessionen som började redan 2008. Kostnaderna stiger och konkurrensen hårdnar.
– Man räknar med att en måltid som kostar 100 euro, ger 2 euro åt företagaren. Det under den ljusa säsongen vi måste få in pengar. Vintermånaderna är för tysta, då blir vi tvungna att ta lån för att ta oss vidare, säger Merja Tammi.
Ari Kovero säger att de inte är ensamma om sina problem, det är lika för alla krögare.
Men har man som Merja Tammi varit företagare i 40 år, trots att hon ännu inte har fyllt 60, måste man kunna anpassa sig till omständigheterna.
– Jag räknar med att vi måste se över schablonen för Timbaali. Vi måste bli lönsammare och slippa spillet. Jag tror att tiden för många rätters menyer är förbi. Folk vill ha rejäla portioner. Det går att laga god mat också av råvaror som inte är så dyra.
Det syns på henne att räddningsplanen är klar.